Jag har en kollega som tyvärr inte mår så bra. Det yttrar sig främst i att hen blir svår att samarbeta med, typ.

Nu är det jag som har fått den stora (o)turen att få hens sökarljus på mig...

Mot arbetsdagrns slut blev jag kallad in på (den lille) chefens kontor och han sa "nu är det allvarligt Catten", varpå jag blev lite ställd men tittade frågande och svarade "jahaaaaa........?". Det visar sig att kollegan kommit till chefen strax efter lunch och sagt att hen känner sig "utsatt" av mig, att det har pågått "en längre tid" och att hen har gått ur vårt gemensamma fackförbund på grund av mig. Chefen fråga om det är "något jag känner igen" och jag måste ärligt svara nej på den frågan.

Kollegan och jag är diametralt motsatta personligheter, och är inte alltid överens - men att jag skulle ha "utsatt en längre tid" är något jag inte alls kan förstå - fast det ligger kanske i sakens natur?

Vad jag VET är att vi innan lunch hade ett möte där vi var tre personer som inte höll med kollegan ifråga, och att jag avbröt ett ofruktbart....tjafs från bägge hållen, där vi inte kom längre och som kollegan reste sig och gick ut ifrån - inte en utan två gånger - varpå vi andra fem i rummet tittade på varandra och just inte fattade någonting.

Jag VET också att jag sa emot hen när hen spekulerade kring en kollegas eventuella fortsatta anställning, eftersom det hen sa var just spekulationer och jag (pga fackombud) sitter inne med fakta, som jag dock inte kan avslöja - och dessutom var det inte helt schyssta saker hen sa :(

Jag VET också att jag på fikarasten skojade om att ett arbetsredskap vi är i stort behov av är beställt, vi har dock tyvärr inga större förhoppningar om att det kommer at komma inom överskådlig tid - något som kollegan bestämt sa emot trots att hen själv tidigare varit den som raljerat mest kring hur saker och ting inte riktigt kommer som vi har hoppats.. 

Jag VET också att igår på vår arbetsmöte satt vi bredvid varandra och hade bra prat om arbetsrutiner som vi var helt överens om,

Jag VET att när vi var på konferens för 14 dagar sedan så hade vi trevligt tillsammans, käkade och pratade och allt var gemyt.

Jag VET att hen har ett öknamn på mig, liksom på flera andra kollegor.

Jag VET att hen vid tidigare tillfällen, när måendet, liksom nu, befunnit sig i en svacka, har utsatt andra kollegor för liknande agerande. Dvs pratat med chefen om mobbing och utsatthet samt velat ha samtal. Problemet den här gången är att vi har en ny chef som inte känner till de här tidigare tillfälena, och jag varken kan eller vill upplysa om det.

Jag VET att hen har rätt till sin upplevelse, det är hens och hen äger den - men jag VET också att jag har rätt till min upplevelse, och det är att jag inte har utsatt, mobbat eller kränkt någon.

Jag kommer att gå till det samtal som chefen "med det snaraste" kommer att kalla oss till, och jag kommer att lyssna på vad hen har att säga och låta hen ösa sin irritation och sitt dåliga mående över mig och hela tiden vara "the better person" och inte gå i svaromål (jag har ju varit där med exet så jag har god vana   ) men jag känner mig så jäkla orättvist beskylld, det här kom verkligen från klar himmel och när jag berättade om det här för en av de bästa kollegorna (som också var med på förmiddagens möte) skrattade hon och sa att hon, just efter jag blivit inkallad till chefen, hade sagt till sin rumskamrat (som också var med på förmiddagens möte) att det nog snart var dags för henne att bli utfryst av personen ifråga - men som då alltså valde mig istället.....

Missförstå mig rätt, alla har naturligtvis rätt till sitt mående och sina upplevelser - men när det blir en sån här historia av det så blir det besvärligt för många. Håll tummarna för mig att det blåser över ganska snabbt efter mötet!?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...