Jag var ju på konferens....och lärde mig en hel del nytt, fick nya insikter, nya ingångar och blev - som vanligt - eld och lågor över visst och somt.

Efter tre dagar tillbaka på jobbet har jag tappat en del av den glöden jag fick där, och tänker nu ta fasta på en sak som den kanske minst "matnyttiga" - men definitivt roligaste föreläsaren sa; nämligen kunskapen om att lägga aker och ting där de hör hemma.

Han ritade ett hus (med en blomma utanför, för hans barn hade mycket allvarligt talat om att det INTE går att rita ett hus utan en blomma utanför) och det huset symboliserade "jaget". Runt huset ritade han en trädgård med ett fint staket omkring. Inte en mur, inte en öppen tomt utan just ett lagom högt, lagom tätt staket. Trädgården och staketet symboliserar det vi kan påverka, och gränsen för det. Allt innanför staketet är min trädgård, där kan jag göra förändringar efter eget tycke, där kan jag påverka och göra val - men  allt utanför staketet och trädgården är sådant som vi inte kan göra något åt.

Flera gånger under de där konferensdagarna sa en av mina kollegor till mig, med halvt skämtsamt, halvt allvarligt tonfall: "Staketet Catten...staketet!" och det var skrämmande intressant hur många gånger hon (som är en genomklok person som jag håller högt) sa det till mig. Det blev så konkret uppenbart hur mycket energi och tankemöda jag lägger på att fundera och reflektera kring sådant jag ändå inte kan göra ett endaste dugg åt, inte på något sätt mer än just lägga tid och energi på att tänka, och ganska ofta också irritera mig på det.

Så nu försöker jag själv tänka staket. Det är betydligt svårare att göra det åt mig själv måste jag erkänna men jag jobbar på det. Jag antar att det finns de som skulle kalla det för att "resignera" men jag föredrar absolut att tänka på det osm att jag hushållar med mig själv - för min egen sinnesfrids skull. 

Det blev extra uppenbart idag, när ytterligare en småaktighet oss kollegor emellan uppdagades, och jag fick ännu en påminnelse om hur mycket tid vi lägger på att ifrågasätta och på sätt och vis också motarbeta varandra. Istället för att värna ett gott och hälsosamt arbetsklimat där alla kan få må gott och göra sin allra bästa insats har vi nåt slags "herre på täppan" -kamp där det gäller att hävda sig själv genom att trampa på så många kollegor som möjligt. Gissa om våra arbetsköpare gnuggar händerna av gläjde när vi själva utför den kampen så att de slipper!?

Jag kastar absolut sten i glashus nu, för jag har till viss del varit där själv. Jag har ifrågasatt kollegors position och även om jag gärna vill urskulda mig med att det har varit för verksamhetens bästa så ska jag inte sticka under stol med att avundsjukans grönögda spöke har stuckit fram sitt ansikte där ibland också. Men nu har jag  - åtminstone rent hypotetiskt - tagit ett beslut om att det får vara slut med det. Jag ska fortsätta att se om mitt eget hus, men inte göra det genom att jämföra mig med andra och deras agerande. Det finns fortfarande orättvisor som gnager i mig, men jag måste lära mig att inse att de finns där borta - utanför det där staketet och jag KAN inte påverka dem. 

Det enda som kommer att hända om jag inte låter dem vila utanför min egen trädgård är ju att jag själv påverkas och mår fortsatt dåligt av det - ingen annan bryr sig, inget kommer att hända, inget förändras, åtminstone inte till det positiva utan kanske bara mer av den varan jag fick ta del av i veckan - nämligen att jag själv blev ifrågasatt av kollega, beroende på att jag själv ifrågasatt hen. Staketet Catten....staketet!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...