är betydligt överdrivet.

Inte för att jag vet om det ens ryktats, men om det skulle vara så att ni undrat över min frånvaro så kan jag alltså härmed dementera att den skulle bero på att jag dött. Men hassegu så komplicerat det här blev nu då....

Jag lever alltså - även om det känns som om det är med nöd och näppe. Jag vet inte ens när jag skrev något senast, och definitivt inte vad. Hur som helst så har jag varit typ fullsk*t*n med jobb, och plugg, och ovanpå det varit på konferens i dagarna tre (och en halv). Jobb och plugg har väl varit sådär, jag undrar fortfarande vad jag egentligen gav mig in på när jag drog igång det här med studier, och vad det ska vara bra för. I veckan blev jag dessutom uppmanad att studera ÄNNU MER och tja, det känns ju fint och bra på alla sätt och vis att andra har sådan tilltro till mig och min förmåga men när det kommer till mig själv tvivlar jag starkt. 

Egentligen inte på min förmåga som sådan, utan snarare på min vilja. Och om inte viljan finns, finns inte drivkraften, och om inte drivkraften finns så saknas också det där riktiga engagemanget - och det erkänner jag villigt att jag inte har. Men konferensen var trevlig, både erfarenhetsmässigt, informationsmässigt och socialt. Hotellet var komfortabelt, frukosten god, servicen som sådan märkte jag väl inte så mycket av men maten var tyvärr inget att hurra för. Men jag är inte bortskämd med hotellvistelse, så bara det var ju faktiskt mycket värt - enkelrum dessutom, så att jag slapp både ta och visa hänsyn till någon annan utan kunde sköta mig själv, just så som jag vill ha det   

Att komma tillbaka till jobbet idag var dock en utmaning - det kändes som om jag varit borta från verksamheten närmare 14 dagar än tre, och jag är fortfarande tröttare än vad jag borde vara, även givet de faktum att jag både konsumerade mer alkohol, var vaken senare och socialiserade betydligt mer än vad jag vanligtvis gör under en vecka....så när jag idag - till skillnad från för två månader sedan, när jag skulle fasas ut ur en del av mina nuvarande arbetsuppgifter - fick förfrågan om jag kunde tänka mig att ägna mig åt dem på heltid, eller åtminstone på 60% blev jag ju smått förundrad. Vis av tidigare erfarenheter på den här något läckande skutan som är min arbetsplats svarade jag varken bu eller bä på det utan något hyfsat diplomatiskt i stil med "under förutsättning att" och "med tydligare givna direktiv" och annat blaj som mottagaren kan tolka som hen vill.

För vad jag "erbjöds" (av någon som egentligen inte har bemyndigande att erbjuda något alls) är som vanligt något ytterst löst och tillfälligt - i väntan på någon bättre, någon annan som är mer rätt. Återigen ska jag liksom fylla upp en plats - "så länge" och jag vet faktiskt inte hur mycket mer jag är beredd att göra det, att ställa upp. Å ena sidan är jag både rastlös och flexibel, gillar nya utmaningar och att vara behövd, och den som fnunkar på de flesta positioner. Å andra sidan börjar det bli ganska tungt att alltid vara den som är den ständiga "stand- in" överallt, den som inte har en tydlig roll och ett klart uppdrag. Å tredje sidan har jag - i dagsläget - inget alternativ, anställningsintervjun som jag var på gav inget resultat och även om jag "tröstar" mig med att jag ju faktiskt inte ville ha jobbet så känns det ändå rätt surt att inte ens bli erbjuden det, eftersom jag hade alla kvalifikationer för att komma ifråga för det.

Så ja, jag trampar väl på och fortsätter att underhålla   er med gnäll om mitt dagliga värv, om än i väldigt allmänt hållna ordalag. Men vem vet - nån dag kanske jag också kommer på vad jag vill bli när jag blir stor!

 

Ninu

8 maj 2017 22:08

Saaaknat Dig ♡
Så gnäll hur många inlägg som helst.

Catten

11 maj 2017 18:22

Tack fina Ninu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...