Jag är så glad att jag i mer och mer bekräftar mig själv och mitt mående - hade på känn att jag skulle vara rätt mör efter helgens bravader så hastigt och lustigt bestämde jag mig i fredags för att ta ut en semesterdag idag. Det var oerhört smart och taktiskt gjort!

Har ett tag haft funderingar på att återknyta kontakt med en tappad vän, men fastnat i det där tänket om "varför är det alltid jag som...". Och det kan jag ju verkligen fundera på, men å andra sidan kan jag ju också fundera på hur mycket/vad jag förlorar på att gå och tänka så? Så i morse slog jag på vinst och förlust iväg ett mess med förfrågan om att träffas (lite grinigt nog på mina villkor, tid och plats som passade mina planer) och fick ett rungande JAAAAA tillbaka   

Så...jag har tillbringat i stort sett hela dagen på ett köpcentrum i StoraStaden, med kopiösa mängder kaffe, en buffémiddag och rent löjliga mängder med prat, prat, prat och lite mera prat. Så befriande underbart skönt att kunna sitta ned och helt hämningslöst bara prata loss! Vissa människor börjar en liksom bara om med på samma ställe där en avslutade senast - oavsett om det var en vecka eller två år sedan...

En bonus i sammanhanget var att ena sonen med vidhängande blivande sambo dök upp och fikade med oss, hassegu så trevligt att kunna stöta ihop bara sådär av en slump! Dagens upplevelser har liksom i ännu större utsträckning förstärkt min känsla av att det är här jag ska bo - här där jag har alla mina sammanhang.

Fast inte vet jag om jag blev så vansinnigt himla utvilad av en heldag på ett shoppingcenter   men en sak vet jag: jag är fulltankad med positiv energi!

Och en sak till: den lille gnagaren som bosatt sig i min bil och smakat på mitt passagerarsäte finns inte mer. Eftersom jag inte sett av varken spår efter hen, eller hittat hen i någon av fällorna jag satt i bilen trodde jag att hen bara varit på snabbvisit när jag var parkerad på jobbet - men där hade jag fel, idag när jag kom hem efter min utflykt och skulle plocka ut mina kassar ur baksätet tittade jag ned på golvet och oooooops - där satt hen fast!

Massa motstridiga känslor, och en instinkt att stänga, låsa och be kollegan M-O ta hand om liket imorgon....men lika snabbt tänkte jag om och kom fram till att det funkar inte så. Har jag gillrat en fälla, tagit ett liv så får jag faktiskt gå hela vägen och disposa den lille stackaren också. Och det gjorde jag, utan bekymmer alls och hoppas nu att hen kan bli mat åt någon, så att hens liv (och död) inte varit helt i onödan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...