Vad jag vet om den här dagen är att det är årets kortaste dag, och att det dessutom för mig blev årets sista arbetsdag, tack vare chefen. Några av kollegorna och jag har ju redan i ett par veckor diskuterat orättvisan i att några av oss per automatik är lediga i mellandagarna, att några andra får lägga surt förvärvade semesterdagar för att få sammanhängande ledighet och att ytterligare andra nonchalant kan säga "jag jobbar hemifrån under mellandagarna". Det handlar naturligtvis om en konflikträdd och svag ledning som inte slår fast att det ska råda lika regler för alla, och det innebär naturligtvis i  sin tur konflikter mellan kollegor och så "vinner" arbetsgivarna igen.

Eftersom jag är en sådan där rättvisefascist har jag - självklart - lagt in om, och fått semester beviljad. Dock har jag ju inte ett oräkneligt antal dagar så jag tänkte jobba måndag och tisdag, och sen ta semeter till efter trettonhelgen. Idag var vi hela fyra av de sjutton vanliga som infann oss....varav chefen var en. Vid förmiddagsfikat (som han bjöd på) sa han att han skulle ut och jaga gran på lunchen och nog kunde bli lite sen tillbaka. Innan han gick på lunch tittade han in till mig och sa: "jag tänkte...om du inte har väldigt mycket du behöver få gjort precis på plats så...kan du ju jobba hemifrån resterande tid innan du går på julledigt"

Lite sarkastiskt skulle en ju kunna tycka att det är fantastiskt med en arbetsplats som låter en gå hem på betald arbetstid och minst lika sarkastiskt skulle en ju kunna tycka att jag - arbetstidsfascisten - skulle stanna plikttroget kvar på min arbetsplats tills frihetens klocka ringer. Men lika uppriktigt så vore det ju oerhört korkat av mig att göra det när chefen kommer och erjuder mig betald ledighet.

Så nu är allt plockat hit och dit, upp och ned, fram och tillbaka, ut och in och sorterat efter konstens alla regler, utburet i bilen och redo för avfärd (förmodligen har jag ändå glömt hälften) och vid lunch imorgon hämtar jag upp Ängelen och KäreD för vidare resa tii BynvidHavet och JULEFRID!!!!!