om den här helgen då?

Inte mycket - mer än att det var en helg utan Älskot och att det kändes mindre bra. Sommaren och (hans) semester har inneburit att vi kunnat träffas lite oftare än vanligt och det är väl det som känns mest negativt med att allt blir som vanligt igen: allt blir som vanligt igen.

Men lille far har ju varit här och jobbat sig lite, själv tappade jag sugen fullständigt när två av vedlavarna rasade, två gånger dessutom. Att lava ved som för en liten stund sedan redan var - åtminstone till synes - alldeles ypperligt staplad kändes som ett Sisyfosarbete men en god sak har sommarjobbet fört med sig: jag har fått muskler! Tydligen både i rygg och armar för träningsvärken jag förväntade mig idag har uteblivit.

Trött är jag dock - som vanligt - men det beror förmodligen mindre på vedklyvning/stapling än på det faktum att min kropp inte fattade att det var helg (kanske för att jag inte sov intill Älskot?) och därmed sovmorgonsdags. Alltså vaknade jag strax före åtta och kunde inte på villkors vis somna om och dagen igår var lång.... jag taximammade mig långt in på småtimmarna och naturligtvis vaknade jag lika tidigt idag vilket innebar lite knappt fem timmar sömn - jag behöver betydligt mer än så :(

Eftersom jag ändå var vaken men iofs inte pigg så förpassade jag mig iväg till kyrkan för att lyssna till vår nye komminister. Han blir nog varm i kläderna så småningom. Men både han och hans fru är unga, pigga, glada och engagerade personer och de kommer förhoppningsvis att bli ett fint tillskott till församlingen - flera av "mina kyrktanter" (av bägge könen) har påtalat hur mycket de tycker att det betyder att det kommer hit så unga människor och jag tror de har rätt, det ger gott hopp om positiv utveckling!

En sväng till E hann jag också med, lite eftermiddagsthé i hammocken på solsidan och massor av mer eller mindre djupsinnigt babbel - främst om bådas våra favoritämnen: mellanmänskliga relationer och hur man skapar och upprätthåller dem, samt tja...sådant där som vi båda har blivit itutade att fina flickor inte pratar om   Och kanske är det just därför vi  - som vuxit upp till o-fina flckor - finner  så oerhört stort nöje i att prata om det?

Just nu när det börjar kvällas i det lilla gula huset intill beteshagarna och fälten känner jag mig kluven - imorgon börjar skoljobbet. På ett sätt ser jag så mycket fram emot det, att få träffa kollegor och studerande, att få ha struktur, ordning och reda varje vardag igen - och å andra sidan finns det ett litet tyst skrik inom mig ett vääääldigt tyst sådant som hojtar att "Jag orkar banne mig inte, jag måste få vara leeeeedig" och dels att "Geeee vad trist det kommer att bli, samma sak alla måndagar, samma sak alla onsdagar *suck*

Men Ängelen har flätat mitt hår och knutit band i det så det finns väl ingen återvändo: gymnasiet; here I come again!