Rara underbara A råkade parkera en bil här hos mig under sin semester och plötsligt blev jag betydligt mer flyttbar än tidigare! Det, och det faktum att Ängelen råkade bli kvar hos pojkvännen efter festivalandet för några veckor sedan gjorde att jag såg min chans och drog iväg till Älskot. För si, jag hade nämligen inlagt i min mobila hjälphjärna att vi i helgen firade inte mindre än två år tillsammans - tänk vad tiden går fort när man har roligt!!!

Vi firade oss (bl.a) genom att åka ut till Garpens fyr, en pluttliten ö med tillhörande blinkljus strax utanför den Lilla Byn vid havet. Ön i sig är väl försumbart större än min trädgård men fyren var desto högre och jag tänkte än än gång övervinna min svindel för att bevisa min kärlek   . Många trappsteg och en hel del mjölksyra blev det.  Till ingen större nytta visade det sig, eftersom de sista sju - åtta trappstegen inte var som de tidigare: en trygg betongtrappa utan en sån där läskig "seethrough" trappa med full utsikt åtskilliga meter ned.....och just sådana trappor har jag hyst ett ganska starkt ogillande mot sedan jag i femte klass blev puttad nedför en trappa med en komplicerad vristfraktur och sprickor i skenbenet samt sju månader i gips som resultat :(

Så för mig blev det inget gluttande ut över havet, jag fick nesligen vända och traska nedåt igen men jag fick ju motion (och ruggig träningsvärk i vaderna) i allafall! Efter att ha utforksat hela ön väldigt noggrant i ungefär tio minuter parkerade vi oss med medhavd matsäck på trädäcket som självaste Bernst Barfotamannen har snickrat ihop och där satt vi och bara hyggade oss och jag mådde så där oförskämt bra som man ska göra när man är tillsammans med sin själs älskade :)

Men eftersom jag å det bestämdaste ogillar att simma flera kilometer i hav som det går vita gäss på så beslöt vi oss för att gå tvärsöver ön till hamnen för att inte missa båten tillbaka. Efter den tröttande treminuterspromenaden satte vi oss på en stenmur och väntade, tittade med viss förskräckelse på människorna (?) som plaskade runt i vågorna och undrade stillsamt om de kanske eventuellt var förklädda attacksälar från marinen i Karlskrona och kastade ett öga på klockan. Som var fem över båtens avgångstid, både enligt broschyrens tidtabell och enligt kapten, som jag nogsamt förhörde mig mig hos när vi klev av båten just för att förvissa mig om att slippa simma tillbaka....

Något nervös men ändå samlad beslöt jag mig efter ytterligare tio minuter att konsultera ö -vär(l)den angående flytetygets frånvaro och fick då veta att båten gått en helavtimme före utsatt tid. Både kapten och ö-värden hade kikat ut på Älskot och mig där vi satt men tyckt att vi såg ut att ha det så mysigt att vi förmodligen tillhörde sällskapet som skulle övernatta på ön? Mysigt hade vi det sannerligen - men någon övernattning var varken möjligt (pga pris, bristande tillgång och son kvar på fastlandet) eller önskvärt (pga ovanstående anledningar) så en skeppare skakades fram - från utedasset av alla ställen! - och vi fick åka privatbåt tillbaka till trygga hamnen. Ett tips i all välmening till hugade Garpenbesökare: se inte för mysiga ut! Och ha INTE tajta jeans och inte heller foppisar på fötterna, ni kommer att se patetiska ut när ni (om ni är för mysiga) försöker kravla er i hamn från en båt som ligger MYCKET lägre än kajkanten!

Jag trodde att jag var en härdad kvinna men väl hemma fick jag motsatsen bevisad - upplevelsen var tydligen så traumatisk för mig att jag tvärsomnade och till och med drömde om fyrar, båtar och trädäck - men tack och lov inte om Bernst!

Kontentan av det hela? Nä, det finns väl inte direkt någon, mer än att jag haft ytterligare en bästase helg tillsammans med Älskot, och det är ju inte det sämsta!