blir inte mer spännande än gårdagen. Jag funderade på att göra ett "fjortisinlägg" och skriva en massa <3, typ, å ba 7kt mkt <3 <3 <3

Men....kärlek är värt att slösa en massa riktiga ord på så idag dedikerar jag bloggen till min alldeles utomordentligt fantastiska pappa. Vid 73 års ålder är han piggare än mig och mina barn - tillsammans. Full av livslust och energi, alltid redo att rycka in med en hjälpande hand till vem som behöver. Förra veckan var han hos min StoraSyster och byggde en källardörr. Idag har han varit hos mig och inte bara (som jag bad om) hjälpt mig med mitt vedskyle utan också med liv och lust lavat upp den sorgligt nog nedrasade veden jag lavade för några veckor sedan, samt bidragit till att lava hela den stora mängd som jag helt enkelt kastat i en tröstlös hög efter att det rasat i vedskylet.

Men det är inte bara oss - sina barn och barnbarn - som han ställer upp för. I byn där han bor har han ett gäng ännu äldre pensionärer vars gräsmattor och häckar han klipper. Han hjälper folk att köra skräp till tippen, han har lagt nytt tak på nästgrannens garage och byggt ut en annan grannes altan. Han återskapade tennisbanan i byn, han är troget med och reser upp och tar ned partytältet som hembygdsföreningen hyr ut till privatpersoner och föreningar. Han har ordnat med rullator, handikappanpassning och hemtjänst åt två äldre vänner, han tar med folk utan bil och med liten ork ut i skogen så att de kan få plocka bär och svamp - åtminstone en sommar till, åtminstone den lilla stund de orkar med.....och det är inte slut där, det är "bara" vad jag kommer på så här i rappet.

Min pappa svär, snusar, har lika kort stubin som jag och är stursk som få - men jag undrar ändå om han inte är bland det närmaste man kan komma att vara en ängel på jorden!