En snabb och rutinerad kik ut genom föstret visade mig - som väntat - att snön vräkte ner. Jag kände mig mer än lovligt tveksam till att åka på dejt med min illerGöran på AF, men eftersom han inte svarade varken på mobilen, mitt inlästa röstmeddelande där jag bad honom ringa upp snarast eller på mailen så gav jag mig iväg - för alla vet ju vilka gruvliga repressalier vi arbetslösa kan utsättas för om vi inte inställer oss i tid till bokat möte!?

Ganska snart höll jag på att köra ihjäl mig, närmare bestämt redan efter 700 meter där min väg sluttar ut mot en större sådan. När jag försiktigt bromsade in inför stopskylten hände just ingenting - undefär som i de där mardrömmarna man kan ha vettni....

Turligt nog kom jag på att jag kunde motorbromsa och dra handbromsen och turligare nog kom ingen av alla de hundratals lastbilarna som dagligen kör den vägen. Vad som hände med bromsarna?

Jag vet inte, men jag backade tillbaka upp på "min" väg och provbromsade några gånger, konstaterade att de nyss obefintliga nu var helt funktionsdugliga och tog alltså Gud i hågen och for iväg. Sammanlagt 7 mil for jag alltså på ruggigt hala och moddiga vägar, i tätt snöfall - enbart för att få träffa en försenad handläggariller under 40 minuter, på en "arbetsförsening" där hela datasystemet låg nere och för att få veta att han gör i stort sett allt han kan för mig, i nuläget finns inget annat för mig än att söka de fåtaliga jobb jag söker och fortsätta hoppas på en högkonjunktur.

På väg hem höll jag på att köra ihjäl en mamma och ett litet barn. Iofs så gick de (på väg ut) på ett övergångsställe, och där vet vi ju alla att gångagre har företräde - men först efter ögonkontakt med andra trafikanter kan man vara så säker som möjligt på att det är riskfritt. Ögonkontakt upprättades ICKE, i själva verket såg jag varken mamman eller det minimala barnet bakom den enorma snövallen och mamman ifråga hade dessutom sin milt sagt enorma luva uppdragen så hon kan knappast ha sett mig heller....

Men de klarade sig som tur väl är, det är ju knappast väglag för att köra i 190 mitt inne i städerna nu så jag höll en väldigt modest hastighet och hann bromsa. Men lite puls ska jag villigt erkänna att jag fick.......

Så nu är jag i runda slängar 150 spänn fattigare i bensinpengar och parkeringsavgift... och inte ett enda dugg rikare på jobb :(