Det märks att vi lever i  mellanmjölkens land, landet lagom, eller kanske "landet brunsås" när det kan skapa sådan hysteri när man äter upp ett marsvin.

Inte för att jag vill äta nåt, jag undviker helst före detta fyrfotad föda och inte för att jag skulle slå frivolter av glädje om E kom och berättade att de käkat upp Pumakatten, men har jag avsagt mig ansvaret - och därmed bestämmanderätten - över mitt fd djur har jag väl ingen talan om vad som händer med det efter det?

Och om man inte kan äta marsvin, då kan man ju inte äta hare eller kanin heller? Och inte ko, gris, får, lamm, get - för tänk om nån bonnaung gått och kärat ner sig i kräket när det var nyfött, och gosat med det?

Ska vi vidga saken kan man då inte heller dricka vatten - någons kära anhörig kan ju ha blivit spridd över sjön? Vi kan inte torka oss i baken med papper, det kan ju komma från ett träd i en skog där någon lekt som barn, vi kan inte kn*lla på en äng för där kan någon ha gift sig eller hållt barndop.....

"Kränkt" har ju för fan blivit ett modeord, det räcker att titta på den du möter så kan du ha "kränkt" vederbörande - eller kan det räcka med att du INTE tittar på den du möter - det kan vara en kränkning det också!

Hassegu liksom - nu menar jag naturligtvis inte att man ska få bete sig hur som helst, varken mot folk eller fä - men  höge farao, det måste väl ändå finnas gränser för hur otroligt överkänslig man får vara?

*lite irriterad*