En snabb och rutinerad kik ut genom föstret visade mig - som väntat - att snön vräkte ner. Jag kände mig mer än lovligt tveksam till att åka på dejt med min illerGöran på AF, men eftersom han inte svarade varken på mobilen, mitt inlästa röstmeddelande där jag bad honom ringa upp snarast eller på mailen så gav jag mig iväg - för alla vet ju vilka gruvliga repressalier vi arbetslösa kan utsättas för om vi inte inställer oss i tid till bokat möte!?

Ganska snart höll jag på att köra ihjäl mig, närmare bestämt redan efter 700 meter där min väg sluttar ut mot en större sådan. När jag försiktigt bromsade in inför stopskylten hände just ingenting - undefär som i de där mardrömmarna man kan ha vettni....

Turligt nog kom jag på att jag kunde motorbromsa och dra handbromsen och turligare nog kom ingen av alla de hundratals lastbilarna som dagligen kör den vägen. Vad som hände med bromsarna?

Jag vet inte, men jag backade tillbaka upp på "min" väg och provbromsade några gånger, konstaterade att de nyss obefintliga nu var helt funktionsdugliga och tog alltså Gud i hågen och for iväg. Sammanlagt 7 mil for jag alltså på ruggigt hala och moddiga vägar, i tätt snöfall - enbart för att få träffa en försenad handläggariller under 40 minuter, på en "arbetsförsening" där hela datasystemet låg nere och för att få veta att han gör i stort sett allt han kan för mig, i nuläget finns inget annat för mig än att söka de fåtaliga jobb jag söker och fortsätta hoppas på en högkonjunktur.

På väg hem höll jag på att köra ihjäl en mamma och ett litet barn. Iofs så gick de (på väg ut) på ett övergångsställe, och där vet vi ju alla att gångagre har företräde - men först efter ögonkontakt med andra trafikanter kan man vara så säker som möjligt på att det är riskfritt. Ögonkontakt upprättades ICKE, i själva verket såg jag varken mamman eller det minimala barnet bakom den enorma snövallen och mamman ifråga hade dessutom sin milt sagt enorma luva uppdragen så hon kan knappast ha sett mig heller....

Men de klarade sig som tur väl är, det är ju knappast väglag för att köra i 190 mitt inne i städerna nu så jag höll en väldigt modest hastighet och hann bromsa. Men lite puls ska jag villigt erkänna att jag fick.......

Så nu är jag i runda slängar 150 spänn fattigare i bensinpengar och parkeringsavgift... och inte ett enda dugg rikare på jobb :(

 

GladaKatarina

22 februari 2010 19:02

Vansinne! I sådana här lägen... De borde verkligen ha en backup-plan! Gode Gud... Men duktigt gjort av dig! Hade jag haft ett företag så hade jag anställt dig på studs!

http://gladakatarina.bloggplatsen.se

 

T

23 februari 2010 06:35

Ta det nu försiktigt idag så jag får hit både dej o räserbilen i helt skick,äntligen dags för lite skedsovning igen !!

 

Farbror Barbro

23 februari 2010 12:41

Bromsar e överskattat! Inget man behöver enligt mig iaf. O snöhögar e bara bra då sikt oxå e överskattat. E ju ingen sport om man ser nåt. Neee, köra i 180 utan broms o sikt e livet! Typ...

http://www.laserbeam.se/blogg

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...