hette det på skolan när jag var barn, sen blev det lönesamtal med chefen som lite äldre och nu när jag jobbar i kriskommun heter det medarbetarsamtal, för nån löneförhöjning utöver den avtalsenliga är det aldrig frågan om....

Men det var ändå ett förvånansvärt givande samtal tycker jag, med tanke på att det var det första på den arbetsplatsen trots att jag jobbat där i fem år...vilket naturligtvis beror på att de första fem åren var jag inte tillsvidareanställd, och när jag väl blev det så tog jag tjänstledigt. Nåväl, så värst utvecklande var det ju inte men vi enades åtminstone om en sak: jag är inte alltid så positiv, men jag är åtminstone ärlig och rättfram ;-) Chefen sa till och med att det var bra att jag lyfte upp och pekade på saker som är jobbiga och som behöver ifrågasättas, så det kommer jag definitivt att fortsätta med   

Det fanns ju en hel del områden på den där listan, utveckling och kompetens var vi också ense om, samt att jag både ville och skulle kompetensutvecklas - men att det nog kommer att bli svårt att få tillgodoräkna mig sjuånhalvan i "Vampyrfiktion" som jag ska läsa hos Lnu till våren *fnissar* men mer specialpedagogik och förhoppningsvis även SVA blir det till kommande höst. Om jag nu ska planera så långt i förväg - just nu känns det osäkert om jag ens lever så länge, min kollega (M, 63 år) sa igår att hen såg fram emot pensionen nu och jag instämde i det...men idag tog Ängelen abrupt ned mig på jorden när hon påpekade att det är 17 (sjutton!!!!!) år dit, minst!

Fast idag lagade ju hon och pojkvännen/sambon middag åt mig så lite synd tycker de nog om mig ändå - och jag tänkte (och sa) återigen att det är helt underbart att bo så nära igen, och att ha en bil så att jag kan umgås med dem. Det är suveränt att kunna sukta efter lussekatter ena dagen och bli bortbjuden på middag med fika dagen därpå, och inte behöva skjuta allt till de redan formidabelt upptagna helgerna.  Det står helt klart för mig, och har gjort i allt ökande grad: det är här jag ska bo och befinna mig, hos mina barn och vänner, i mitt sociala  sammanhang där jag känner mig hemma och mår bra. Det är, och kommer att bli komplicerat att styra upp det här, men jag om någon måste vara den som prioriterar mig....vad är det man säger: alla bara tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...