i motvind är ju också att jobba. Tänk att förra veckan kom en person och frågade mig och kollegan T om vad vi tänkte göra den här veckan på jobbet. Måhända en befogad fråga, ety vi är anställda för att vara våra elever tillhanda, och när eleverna inte är här så....

tror tydligen vissa kollegor att vi tänker sitta här och maska, alternativt ta ledigt med fullt betalt. Intressant nog var det bara T och jag som tillfrågades - beror det måhända på att vi är kvinnor, för de manliga kollegorna med samma anställningsform blev INTE tillfrågade. T har tagit semester, hon har fyllt 40 och fick därmed extra tilldelning som hon tydligen inte behöver på sommaren ;-)

Jag jobbar, jo för det finns massor att göra även om inte eleverna är här. Förmodligen kommer ingen att märka att jag gjort det jag gjort, och lika lite kommer någon att tacka mig för det. Men jag kan ge mig f*n på att det kommer att ifrågasättas vad jag gjort här. Varför jag bloggar på arbetstid? Jo för att just nu tar jag min förmiddagsfika, och jag undviker att göra det tillsammans med det försvinnande lilla fåtal övrig personal som jobbar denna veckan - det är just de som ifrågasatt mig nämligen och illistig som jag är tycker jag att de gott kan se sig om vid fikabordet och fundera på var jag är...

Något jag också gjort på betald arbetstid är att ringa lönekontoret för att försöka få utrett hur många semesterdagar jag har rätt till. De dagar som finns noterade i självservicedokumentet är ju baserade på en helårsanställning och det har inte jag. Fast beskedet jag fick var väl inte så illa pinkat det heller: jag har 27 dagar att spendera efter eget tycke. Eller ja, det där var ju inte riktigt sant - jag har 27 dagar som jag kan ta ut i augusti eller september när jag blir arbetslös :)

Nu är fikarasten slut, nu ska jag göra lite sådan där osynlig nytta igen!