Att säga att jag rest några enstaka gånger med allmänna kommunikationsmedel under de senaste åren vore att underdriva å det kraftigaste. Varannan helg åker jag ju först buss, sedan tåg och därefter bil i ena riktningen, för att på söndagen åka omvänt åt andra hållet så ja, rätt många mil har det blivit - fler än vad jag vare sig kan eller vill räkna. Många restimmar och mycket väntetid  i olika vänthallar har det också blivit, för att vara petnoga. En och annan slant har det kostat - men pengar är ju inte allt här i livet ;-) Och antalet människor jag på olika sätt kommit i kontakt med under dessa timmar är oräkneliga! Tur att jag varken lider av social fobi eller bacillskräck.

På sätt och vis ska jag ju inte klaga, jag reser ju för att träffa Älskot och det är ju (nu är jag brutalt ärlig) oftast värt det. Dessutom är jag ju, eller har åtminstone varit, sjukt intresserad av att studera människor, ibland "tjuvlyssna" på deras samtal och kika på deras beteende, fundera kring vilka de är, var de har varit och vart de är på väg. Min fantasi är det tack och lov inget fel på...

Men på senaste tiden har jag observerat ett fenomen jag alls inte förstår mig på - det uppträder i alla ålderskategorier och i alla "samhällsklasser", från den blonderade tonårsmorsan till den 3-delsklädda äldre gentlemannen: Personerna ifråga håller i sin smartphone (en sån där pekmojäng som en även kan ha till att ringa med ni vet) i sin öppna hand, ungefär i brösthöjd. De har lurar i öronen, de tittar inte på manicken, de skakar inte på den, de talar inte till den. Nej...de liksom bara håller den där och tittar rakt ut i luften, ofta med antingen ett fånigt litet leende, eller ett tomt tuggummituggande uttryck.

Och jag, jag tittar på dem. Först lite förstulet under lugg för att se vad de gör - men så småningom inser jag att de faktiskt inte GÖR något med den utan bara sitter där. Då tittar jag intresserat rakt på dem för att se om jag missat nåt när jag underluggtittat, om de kanske eventuellt gör något när jag tittar bort? Men nej, de allra, allra flesta gör faktiskt inte det. De liksom bara sitter där. Så då verkligen gloooor jag på dem, en lång stund. för att se vad jag missar....men jag missar inget. För det enda som finns att se är en smartphone i en handflata i brösthöjd och ett tomt stirrande i fjärran....

Börja kolla omkring dig själv ska du få se!