på en slags hemlighet ett tag - en dryg vecka för att vara exakt. Hemlighet och hemlighet förresten, jag har berättat för en sju -åtta pers och det sägs ju att vad fler än två vet inte är någon hemlighet. Men okej, en inte officiell happening kanske jag kan kalla det?

Förra fredagen, efter att ha fått ett rätt kallhamrat besked av min chef/rektor att jag "borde förstå att jag blir övertalig till hösten" for han med hornen rent bildlikt i mig. Nog för att jag i viss vanmakt öppnat Platsbanken ett antal gånger sedan i julas men den här gången gjorde jag det med ett mer bestämt syfte.

Som vanligt innan jag kollar av "min del" av landet kollar jag Älskots del, "ba'fatt" liksom. där brukar ändå aldrig finnas några jobb - mer än som telefonförsäljare, eller hempartymänniska för sexleksaker eller barnkläder. Inte för att jag har något emot sexleksaker, tvärtom, men att sälja dem till desillusionerade dubbelarbetande kvinnor med män som somnar framför Sportnytt....eller vänta, det kanske vore helt fantastiskt att få sälja sexleksaker till exakt den målgruppen? Barnkläder däremot, det är jag färdig med tills barnbarnen kommer, och de behöver INTE skynda sig...

Anyhoo, det var ju inte det jag skulle berätta. Nej, jag skulle berätta att just den dagen så föll mina ögon på en annons som jag inte sett tidigare. En annons om att Omsorgsförvaltningen sökte semestervikarier. Då flög Horn-Per ett extravarv, jag tänkte på de gånger Älskot pratat om flytt och jobbtrix och om de gånger (hittils räknat alla) som det blivit mer snack än verkstad om det och så fann jag mig plötsligt fyllande i en ansökan.

Det var ungefär klockan 11, vid 12.30 ringde min mobil och så hade jag plötsligt chefen för förvaltningen i mitt öra.. Han ville träffa mig ASAP och blev lite irriterad när jag inte kunde infinna mig 17 mil bort redan nästa dag. Hård förhandlare som jag är efter tre tonåringar så dealade jag fram att jag mööööjligtvis skuuuulle kunna träffa honom kommande måndag, klockan 9.

Nu är det den måndagen, efter klockan nio och jag tror att jag har fått ett jobb. "Senast imorgon" får jag besked. Fast med tanke på att han frågade fyra gånger om jag hade möjlighet att fortsätta jobba på timmar efter sommaren och lika många gånger sa att det kommer att finnas även fasta tjänster framöver eftersom verksamheten ska utökas så känns det just nu i mitt övermodiga rus som om jag har ett jobb. "Bara" ett semestervik som sagt - men det jobbet jag har nu var ju också "bara" ett vik till att börja med, och nu är jag inne på tredje (om än avslutande) året...

Sen är det ju "bara" en enda pytteliten petitess som återstår: att se om Älskot och jag kan bo ihop, helst utan att jag biter huvudet av honom....