jobb blir det i dagens svamlande.

Fan alltså, jag var betydligt roligare när jag var arbetslös inser jag när jag läser gamla inlägg! :(

Idag blev det ett spontanmöte i arbetslaget på morgonen innan eleverna kommit, vi satte oss - eller snarare "säckade ihop"  - i klassrummet och beklagade oss var och en. Ingen av oss mår bra, varken fysiskt eller psykiskt av att ha en sådan här arbetssituation och vi var och är rörande överens om att vår arbetssituation är fullkomigt ohållbar. Vad vi ska kunna göra åt den vet vi dock inte ett dugg om.

Att gå till rektor lär inte generera någon som helst förändring, han är fråntagen allt budgetansvar och kan inte sätta in extrapersonal. Nämnden ser enbart till budgeten och den har de ju redan beslutat om att skära ned så de kommer inte att ge oss något gehör. Förvaltningen vet nog inte om att vi existerar, än mindre vilka behov våra elever har och med tanke på att vi bara har en tillförordnad förvaltningschef som gör vad han kan för att hålla näsan över vattenytan så finns det ingen respons att hämta där heller.

På onsdag har vi avddelningsmöte, då kommer ovan nämnda förvaltningschef för att berätta hur vi ligger till i kampen för att hålla oss inom de krympta budgetramarna...och för att vara HELT ärlig skulle jag nog  - som det känns nu - inte gråta blod om han sa att skolan måste avvecklas med det snaraste. Jag skulle inte gråta för min egen skull iallafall, men naturligtvis för Ängelen som skulle få avbryta sina studier på "rockgymnasiet" där.

Som jag, och mina kollegor ser det så finns det bara en enda sak som skulle kunna förändra situationen om det nu är så att skolan trots allt ska fortleva, och det är att göra föräldrarna uppmärksamma på hur vi har det. Men då måste det göras på ett sådant sätt att de förstår att de måste sätta press på ledningen och inte på ett sådant sätt att de tar ut sin frustration på oss i arbetslaget. En ytterst delikat balansgång på en tunn spindeltråd, en balansgång som iallafall inte jag personligen är kapabel att genomföra, jag är alltför burdus och rättfram.

All den här turbulensen blandas naturligtvis med övrig turbulens i livet och som alltid är det magen och sömnen som drabbas. Jag ska inte ge några detaljer om mag/tarmfunktionen men jag kan säga att sömnen pendlar mellan ALLT och INGET. Föredrar ingetdera faktiskt :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...