blir det - både i bloggen och IRL.

I torsdags var en av kollegorna till doktorn, h*n har mått dåligt et tag och fick diagnosen "på väg mot utbrändhet". Igår var det dags för nytt besök, med massa medicin utskrivet och löfte om sjukskrivning om det inte vänder per omgående.

När jag - men medgivande - berättade för de andra kollegorna om detta sa en annan att "Jaha, jag vet hur det känns, jag tror jag är näst i tur".

Utbränd vet jag hur det känns att vara och dit är jag inte på väg, tack och lov, men sönderstressad. Egentligen vill jag inte nedvärdera vår verksamhet för vi SLITER verkligen för att få till en så bra undervisning som möjligt, men på de premisser vi är givna och med det elevunderlag vi har så är det verkligen inte lätt.

Alldeles för mycket faller trots noggrann planering och nytt måste tänkas ihop på en stundens ingivelse för att vi överhuvudtaget ska kunna få dagarna att gå ihop. Vi har en elev som är på så pass tidig nivå att vi måste börja från absoluta noll, men har ingen budget och får inte köpa in något material som eleven  kan använda. Att deet känns frustrerande är väl bara förnamnet...

Tänker oftare och oftare på senare tid på att jag behöver hitta mig ett annat jobb - frågan är ju "bara" vad?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...