Jupp, nu är jag lite insnöad - jag vet! Men sån blir jag lätt, speciellt vad gäller de ungar som är målgruppen i "min" klass, de är ju min käpphäst på nåt vis, det är dem jag så innerligt gärna skulle vilja att det läggs mer tid, ork och ekonomiska resurser på.

I klassen finns två pojkar som är så passens smarta att jag är säker på att de skulle scora rätt högt på ett IQ-test. Nånting har hänt i deras liv, nånting som gör att de inte har koncentrationsförmåga och uthållighet nog för att kunna hänga på i den vanliga skolgången. Men vad, när och hur kommer vi åt problemet? Sådant läggs det inga resurser på att utreda (i min kommun, bör tilläggas), det "enda" som sker är att det har konstaterats att de inte har någon bokstavsdiagnos eller någon dyslexi.

För 10 år sedan när jag gick på universitetet tog jag en fristående 20 poängskurs i specialpedagogik, dels för att ämnet intresserar mig och dels för att jag själv har en son med rätt grava läs- och skrivsvårigheter och som hade vissa inlärnings och koncentrationsproblem under mellan- och högstadietiden och en väldigt nära väninna med ett gravt fysiskt handikappat barn. Jag VET av erfarenhet att den nuvarande skolformen inte funkar för alla.

Men redan då - för 10 år sedan - pratades det om, och arbetades det för vad man kallade "en skola för alla" - dvs man skulle vidga skolsystemet så att ALLA, oavsett diagnos eller annat passade in i den befintliga skolan. Fortfarande kan jag inte se att det har gjorts så mycket åt det hela. Särskolan t. ex. finns kvar, enda förändringen är väl i de flesta fallen den rent geografiska och de är numera för det mesta inhysta i samma lokaler som den "vanliga" skolan. Barn och ungdomar med rena fysiska handikapp har också beretts tillträde med hjälp av tillgänglighetslagar - bra naturligtvis!

Men att använda skolan som "avstjälpningsplats" för de som inte är studiemotiverade men ändå har skolplikt anser inte jag vara någon lösning - de kommer dit med ett enda syfte: att närvara tillräckligt mycket för att kunna kvittera ut sitt studiemedel. Att de stör de som trots allt ändå försöker nå sina slutbetyg, att de orsakar turbulens i undervisningen, att de "stjäl" en himla massa resurser både ekonomiskt och på lärarnivå ses mellan fingrarna med - de är ju på detta sätt borttrollade ur den negativa statistiken - på samma vis som de som går en "söka jobbkurs" vid 40+ är borttrollade ur arbetslöshetsstatistiken men till lika lite nytta.

För vad händer när de här ungdomarna fyller 20? De allra flesta har fortfarande inte fått något slutbetyg, de har lagt ytterligare några år på att flyta runt i något som de inte kan tillgodogöra sig, något som känns meningslöst och helt plötsligt har de inte längre någon engagerad men frustrerad lärare att luta på. Jag vet verkligen inte hur man kommer tillrätta med det här - men eftersom det påstås att dagens ungdom är vår framtid så blir jag nästan lite rädd, speciellt med tanke på att vi i dagarna på indikationer på att antalet IV- elever kommer att öka rätt drastiskt till hösten.

Naturligtvis säger jag inte att alla fd IV-elever blir socialt missanpassade individer, absolut inte - men de begränsade resurser som finns räcker inte till att ge dem som behöver det ett mål och en mening med sina studier när de själva inte kan hitta dem. Sitta av tid för sakens skull ska ingen behöva göra - vare sig det är i skolan eller på en mer vedertagen arbetsplats och eftersom skolan är kunskapens vagga behöver vi göra den attraktiv och intressant, givande och framför allt kunna ge varje individ den stöttning och de redskap  som h*n behöver för att kunna skapa mening i sitt liv!

en tonårspojke som hoppas kunna chockera medelålders tant:

Gossen: Sug min k*k!

Tanten: Nä, min mamma har varnat mig för att stoppa småsaker i munnen.

Gossen: *dryper av*

en tonårspojke som tjatar, tjatar och tjatar om kvinnokroppens mysterier som han egentligen inte har en aning om genom att hävda att alla som inte håller med honom lider av PMS:

Tanten: Du är som ett PMS hela du, det är bara det att du finns där alla dagar i månaden.

Gossen: *dryper av*

Utöver de highlightsen har allas eder Catt förärats med två "hederstitlar". I går fick jag frågan om vilket land jag kommer ifrån och svarar såklart "Sverige".

Tjej: Nämen jag menar var du är född!

Tanten: I Sverige.

Tjej: Inte av svenska föräldrar!

Tanten: Jo faktiskt.

Tjej: Men de är inte födda i Sverige, jag gissar på Spanien, eller Grekland, eller Iran.

Tanten: Nej, de är födda i Sverige, av föräldrar som också är födda i Sverige.

Tjej: Men du ser inte svensk ut, då är du zigenare!

Parentes: Jag vet att det inte är PK att använda ordet zigenare, men eftersom tjejen själv är av romsk härkomst är det tydligen ok för henne att använda det, på samma sätt som invandrare får kalla sig själva för "blattar" och mörkhyade får kalla sig själva för "niggers". Nöjd så Hjärtat? ;-)

Annan Gosse: Döö. dööö, dööö vikarien! Vad heter du!?

Tanten: Catten (nä det sa jag såklart inte men ni fattar)

Annan Gosse igen: Det ser du inte ut att heta!

Tanten: Jasså inte?

Annan Gosse omigen: Nä, du ser ut att heta Ingela och vara en gammal sosstant!

Tanten: *ovanligt nog svarslös*

Sååå.....jag ser alltså ut att vara en romsk gammal sosstant vid namn Ingela.

*noterar*