är som sagt det som tyngdpunkten ligger på i den elevgrupp jag delar ansvaret för. Det är inte lätt alla gånger.

Idag kom vi in på vikten av att studera för att skapa sig ett vettigt liv. Jag ställde frågan: "Hur ser du på din framtid?" och fick svaret: "Snabba bilar, snygga brudar, massor av cash".

Jag hade redan innan en liten naggande misstanke *ironi* om hur de trodde sig kunna skapa den framtiden och i det här fallet besannades min fördom, det var knappast någon av gossarna som tänkt sig att slava på ett verkstadsgolv 18 timmar per dygn för att uppnå sin vision.....

Och nu ska jag blottlägga hela min desillusion: när man har föräldrar som lever på bidrag och jobbar svart därtill, när de coolaste människorna man har i sin omgivning och ser upp till med beundran är de som är på väg nedför stegen i rättsapparaten, när man ser hur snabba pengar man får in på att häla eller dila i jämförelse med att stå vid linan, när man upplever att allt negativt som händer är nån annans fel (läs "samhällets") så är man förmodligen inte studiemotiverad.

Nu säger jag inte att alla eleverna i min grupp har det/tänker/vill ha det så där - det finns de som har drömmar och visioner om ett "hederligt" arbete också - men som påverkas oerhört av den allmänna stämningen i gruppen, trycket om hur man "bör" vara är stort.

För ett tag sedan rånades ett 20- tal ungdomar i en lokal av maskerade personer under knivhot - de framkom snabbt att inte mindre än fyra av "mina" elever var förövarna och eftersom de alla vid det laget samlat på sig en rejäl pott av "ringa brott", dvs bilstölder, hot, personrån, inbrott mm snabbade man på processen och igår påbörjades rättegångarna.

Den ende av dem som inte är myndig släpptes ur häktet när datum för rättegången var satt och har i väntan på denna gått i - eller åtminstone vistats i - skolan, trots att en annan av eleverna är målsägande i ett av målen och en annan är vittne i detsamma. Det har han rätt till enligt lag.

Hans frånvaro under häktningstiden räknas som "giltig" och han har därför rätt till studiemedel. Det har han rätt till enligt lag.

Efter domen avkunnats kommer han förmodligen att få gå i skolan tills hans rättspåföljd kan utmätas. Det har han rätt till enligt lag.

Alltså kan han gå till sin arbetsplats och visa upp sig, skratta åt hela systemet och dessutom få betalt för det. Skulle det funka för en vuxen arbetstagare också, eller gör de få månader som återstår innan han är myndig så stor skillnad för hans ansvarsförmåga? Som arbetsgivare har du rätt enligt lag att avvisa en anställd på ovan stående grunder men som skola är vi skyldiga att ansvara för dem tills de fyller 20 - vilket ansvar tar de själva?

*sucka*