En sann bedrövelse är det.

Jag har nämligen funnit att även om det tveklöst är så att jag bloggar mer ju sämre jag mår är det ändå så att när jag mår som sämst (?) bloggar jag minst.

Vilket alltså torde innebära att de gågna 11 dagarna har varit riktigt dåliga, ja kanske näst intill katastrofala med tanke på att jag inte postat ett enda ord?

Ja, det är ju inte helt med sanningen överensstämmande - men det HAR varit en skitstorm av händelser på jobbet, trots att vi flyttat och trots att vi fått ny chef. Kanske till och med på grund av att vi har flyttat och på grund av att vi har fått en ny chef?  Nå, lokalerna har potential, om det NÅNJÄVLAGÅNG kunde bli färdigt!!!! Nu bedriver vi verksamhet där lite haltande och oklart - men vi som jobbar är tappra och kompetenta så det _kommer_att_bli_bra!

Det där cheferiet dock.....mja, vad ska en säga om det? Om jag ska vara generös kanske jag ska säga att hen också har potential, men att hen, liksom lokalerna,  inte heller riktigt färdig? Innan vår t.f gick hem hade vi ett samtal, där jag uppriktigt frågade honom om han trodde att vår tillträdande hade den blekaste aning om vad det var för båt hen hade hoppat i, och hur hen skulle ro den i land. Vår t.f svarade - lika uppriktigt, och med ett skratt - att det trodde han verkligen inte, inte för ett ögonblick och tyvärr verkar det som om han hade rätt.

Som det är just i nuläget har vi en person med ett enormt hävdelsebehov, låg förmåga att lyssna in och en tendens till att vända _alla_ samtal till att handla om sig själv, och då om sina prestationer, gärna i motgång. Det bådar inte så gott med tanke på alla behov vi har på vår arbetsplats, speciellt behovet av en stark ledare. Idag har hen tex berättat samma händelse tre gånger för mig - vilket är extra intressant med tanke på att jag själv var med om den. Hen har blivit _kraftigt_ uppmanad av mig att agera i en sakfråga som berör hela personalen och avbrutit mig och talat nedlåtande till mig - för att ett par timmar senare få saken påtalad för sig av fler kollegor och då ta hjälp av mig för att formulera ett internmail i frågan och upprepeade ggr vända sig till mig för att få bekräftelse på att det är "bra skrivet".

Hassegu, jag känner mig lite som om jag fått en unge till, eller eventellt en trainee?

Usch ja, med tanke på detta och en återkommen influensa så är det ju tur att jag aldrig får några spontanbesök, för nu tänker jag gå och lägga mig. Av Natt-Catten återstår intet, inte ens en spillra!