Hela den här veckan har min kollega C varit sjuk, vilket har inneburit att jag har fått överta hens arbetsuppgifter....eller snarare lägga dem ovanpå mina egna. Rolig, trevligt men stressande och tungt. 

I onsdags lämnade jag dessutom min inackorderingskällare med min alltmer avogt inställda hyresvärd, för att husvakta åt min vän B som ska köra Rosa Buss i 1½ månad = får äntligen rå mig själv, behöver inte fundera över någon annans göranden och låtanden och hips vips tror jag att vi är framme i maj faktiskt!

Also har en del andra orosmoment undanröjts och moln har skingrats. Men, i takt med att många spänningar alltså släppt i veckan tillåter sig alltså min kropp att packa ihop och jag har, lagom till helgen, drabbats av en dundrande bihåleinflammation. Kände mig iofs lite ynklig i går kväll men det trodde jag handlade mer om omständigheterna än något annat - och i morse när jag steg upp och gjorde mig redo för jobb gick jag, som alltid, på autopilot och känner/tänker/tycker ingenting.

På plats på jobbet insåg jag dock att jag hade feber, förmodligen ganska rejält med feber också - en tretti förti grader som min kollega sa    Men mtp att fem kollegor har ledig dag på fredagar och två andra var hemma sjukskrivna tiggde jag till mig ett par Alvedon och kastade mig (ha!!!) in i verksamheten. På 10 minuter var jag genomsvett och iskall om vartannat, skakade som ett asplöv och var allmänt snurrig. Vid klockan 11 insåg jag att det inte var möjligt att fortsätta, inte med ett huvud som höll på att explodera, ögon som nästan poppade ut ur sina hålor och tänder i överkäken som värkte i kör - samt en näsa vars gulgröna innehåll tillsammans med övriga symptom klart signalerade bihåleinflammation. 

Jag utgick, med kollegiets välsignelse och resan hem var i sig en upplevelse i feberyra....eller tja, riktigt så illa var det väl inte, men helt fokuserad på min bilkörning kan jag tyvärr inte påstå att jag var. Väl på plats i lånehuset somnade jag iallfall ganska omgående och tupplurade i inte mindre än tre timmar.....  det blev jag kanske inte bättre av, men å andra sidan inte ett enda dugg sämre heller. Såväl ögon som tänder sitter nämligen kvar i huvudet, och huvudet sitter också kvar! Finaste A har smsat och frågat om det är något jag behöver ha handlat och jag har hintat att "behöver" kanske inte är rätt ord att använda om ostbågar menne.........

Så, det lär bli en stillsam helg - dumt nog, jag som hade planerat en hel massa, loppisbesök, sänghämtning och "Bondens påsk" på Huseby Bruk  

men vi får väl se hur det går med allt det där - febrig gör jag inte många knop, och inte många metrar heller....det kanske faktiskt ör läge att ta en vilohelg, hela helgen, både fysiskt och psykiskt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...