Eftersom jag är den jag är - en duktig flicka - så ger jag såklart inte upp, jag drar det hela vägen in i kaklet...så jag mailade fastighetsägaren och frågade om en borgenäs skulle förändra saken och fick ganska omgående svar om att då kunde de ta saken under förnyad prövning.....men vem har jag att fråga?

Jo, naturligtvis min älskade pappa, som alltid och i alla lägen ställer upp för mig till 100%. Men ångesten i att fråga.....nåväl, jag gjorde så och självklart sa han ja. Så igår mailade jag igen, skrev namn och personnnummer till min borgenäs, att jag är hälftenägare i en fastighet samt erbjöd mig att betala en månadshyra i depositionsavgift. Hittills inget svar och jag ororar mig som f*n för att de ska anse att en pensionär inte är en valid borgenär pga låg inkomst - men de kan ju inte veta något om vd han har på banken, typ? Men ångestknuten sitter kvar, för alla andra gånger jag jag fått svar ganska omgående så....jag vet inte om ett dröjsmål är på gott eller på ont?

Och det här förhållandet jag har...eller inte har, jag vet inte det heller? Körde iallafall återigen alla milen till Lilla Byn vid Havet, hälsades lika svalt, hade en lika oengagerad helg med tv-tittning och bokläsning men fick iallafall klappa på mina mjuka katter   innan jag körde alla mil tillbaka till källaren. Helt ärligt så blir det alldeles för mycket vin, och alldeles för många ostbågar för att det ska kännas okej, men när jag i hela livet hanterat motgångar och dåligt psykiskt mående med att överäta så.....har jag för tillfället ingen annan strategi att ta till. Och ikväll blir det nog mer ostbågar eftersom ovanstående inte är nog, nu jävlas jobbet ytterligare ett varv också.

Jag har, ända sedan i augusti, haft ett "specialuppdrag" på jobbet, ett som jag helst inte skulle vilja ha och som jag inte ens i min vildaste fantasi kunde tänka mig skulle fortgå så här länge. Jag har bett att få bli avlastad, har gått långt utöver mina ordinarie arbetsuppgifter för att hantera det och får inget stöd alls av min chef i det. Vid medarbetarsamtal har jag påtalat vilka andra arbtsuppgifter jag både är kvalificerad för och intresserad av, har påtalat att det finns annan personal som är bättre anpassad till att utföra det jobb jag gör. Kollegor har påtalat att jag finns, är mer kvalificerad och borde vara den som i första hand fick överta de här arbetsuppgifterna

Istället har den andra personalen fått gå in tillfälligt och ta sig an de arbetsuppgifter jag sagt att jag gärna tar och idag hölls ett möte i det arbetslag jag tillhör. Ett möte som jag inte var kallad/inbjuden till men som jag gick till ändå...och då blev det helt uppenbart att det inte var tänkt att jag skulle vara där. Redan i inledningen påtalades att två andra personal ska gå in och få det uppdrag jag efterfrågat, det uppdrag som jag är både utbildad och kvalificrad för men som jag tydligen inte ska erbjudas.

Tyvärr blev jag alldeles för impulsstyrd i det läget och istället för att stanna kvar och ifrågasätta agerandet tog jag mitt pick och pack och gick därifrån. En kollega ropade efter mig att stanna, men så länge det inte är chefen som reagerar har jag svårt att ta till mig. Så för att sammanfatta:

På förhållandefronten - kanske inte katastrof, men vad är det?

På boendefronten - total katastrof.

På jobbfronten - på väg att bli katastrof, jag känner mig helt överkörd.

Det sägs ju att det måste bli sämre innan det kan bli bättre.....och ja, då är jag verkligen på väg mot bättre för sämre än så här kan det banne mig inte bli!!!!

 

Göran

16 februari 2016 10:18

Gammal "bekant" ramlade in med slumpen och läste lite här och lite där. Utan att ha hunnit skaffa mig någon fullständig bild fattar jag ändå att livet inte är helt på topp hos dig. Det gör mig ont och jag hoppas verkligen att det ordnar sig. Eller... det gör det ju. För det gör det alltid. Förr eller senare. Men kanske inte alltid på det sätt vi trodde från början. Fast kanske helt ok i alla fall!
Kram från Singelfarsan

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Catten

23 februari 2016 20:21

Åh, kärt återseende - välkommen tillbaka :)

Tack för empati, visst ordnar sig allt - på något sätt och det får lov att bli bra. En dag i taget, bit för bit!

Nu ska jag återgälda besöket och se hur du har det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...