Ja, ibland känns det som om den där vedhanteringen aldrig tar slut. I år har det varit extra utdraget känns det som, eftersom jag varit ute och farit en del, vädret bitvis har varit UR-DÅLIGT och så den där studenten såklart...men idag gick jag äntligen ut och tog tag i det hela. Jag vet inte vad ni har för erfarenhet av vedklyvning och annan vedhantering men det är banne mig inget "pyssel". Det är skitigt, dammigt och tungt, svettigt när det är varmt och kallt och fingermördande när det inte är varmt.

Samtidigt är det ganska trevligt, det märks så väl att en gör något och i skämtet om att "ved värmer flera gånger om" är ju också sant.. Själva klyvningen kan vara nästintill meditativ och en får massor av tid över till att tänka på viktiga saker i livet...på gott och ont.

Idag har jag dock känt av min gamla whiplash mer än någonsin. Inte så mycket i nacke och rygg, utan snarare på så vis att eftersom jag har så nedsatt styrka och rörlighet i min högerarm efter olyckan så fungerar högerarmen mest som nån slags "påpetare" istället för som en jämbördig arbetsarm och det innebär såklart att vänsterarmen får slita desto hårdare och den känns ganska mör just nu måste jag säga...men det är ingenting att be för, imorgon ska jag på det igen och sen är det förhoppningsvis färdigkluvet för i år. Sen ska veden "bara" lavas in i vedboden, men det är en senare historia - men jag har ju åtminstone gott om tid för sådant i sommar