att undra lite över vården i dagens Sverige.

När min mormor började bli gammal, dement och få mindre ork, då fanns mamma och jag där för att slåss för henne. När min mamma drabbades av lungcancer för andra gången och råkade ut för vansinniga felgrepp hade hon tack och lov ork att kämpa för sig själv, och hade stöttning av mig och pappa. Det finns betydligt mer än ett korn av sanning i uttalandet att "man måste vara frisk för att kunna vara sjuk".

Igår ringde jag själv till den vårdcentral som jag via ett inaktivt val har min vårdgivare hos. Dumt av mig att inte välja aktivt kan man tycka, och det håller jag med om, men det är inte det inlägget ska handla om. Vårdcentralen är privatägd och drivs av ett norskt företag, huruvida det påverkar kvaliteten på vården kan jag inte uttala mig om men icke desto mindre blev jag fundersam när jag ringde upp.

Till historian hör att jag gick hem från jobb förra torsdagen, totalt genomförkyld, hes, ont i halsen och febrig. Näsan var som en öppen kran och i mitt yrke känns det inte så bra att ständigt ha en snorfana i ansiktet, eller att hosta och rossla folk upp i ansiktet - alltså gick jag hem. I fredags och lördags hade jag ingen röst, feber oh var ff lika snorig och så fortsatte det även efter helgen. När onsdagen randades insåg jag att jag inte blivit ett dugg bättre, men att det var dags för jobb påföljande dag. Alltså ringde jag min vårdcentral för att höra om de kunde tänka sig att ta en titt på mig - av anledningar osm följer i nedanstående dialog:

"Hej, jag heter Catten och ringer för jag varit förkyld i över 14 dagar och nu börjar bli orolig för att det kan vara något annat än en förkylning"

"Det förstår du väl att vi inte kan ta emot dig för en helt  vanlig förkylning så här i influensatider!?"

"Nä, det var ju det jag tänkte, att det kanske var influensa, men det skulle ni ju kunna testa?"

"Jamen även om det är influensa så kan man ju inte bota det!!!"

"Nä, men isåfall kanske jag kunde få bli sjukskriven några dagar så att jag slipper smitta hela min arbetsplats?"

"Det finns inga lediga läkartider"

"Jo och så är det så att jag har ett kraftigt nedsatt immunförsvar och vi har ett par elever på skolan som haft den smittsamma lunginflammationen så jag skulle vilja testa mig för det också"

"Det finns inga lediga läkartider"

"Men hur ska jag då göra, jag är ju inte frisk men får inte vara hemma fler dagar nu?"

"Du kan väl gå och jobba imorgon och sen vara sjuk på fredag igen, då har du en vecka till på dig"

"Så ni vill inte testa mig för vare sig lunginflammationen eller influensan, och tycker att det är en god idé att jag går till jobbet oavsett vilken sjukdom jag har - och eventuellt smittar ner både kollegor och elever?"

"Det finns inga lediga läkartider"

I det läget insåg jag det lönlösa med att försöka diskutera mer med sköterskan, i mitt elaka sinne undrar jag om det är vad hon instruerats att använda som standardsvar till alla, men i mitt snälla sinne tänker jag att det säkert är sant att läkartiderna var slut. Men det hjälper ju inte mig som fick feber igen och som har snorat x 1000 ungefär idag. Och det lär ju inte hjälpa dem jag förmodligen har msittat ner idag heller....så framöver blir det ännu fler som får ringa vårdcentralen och veta att "det finns inga läkartider"

*sjuksomengnu*