Inga måste, inga krav, ingen att ta hänsyn till.

Eftersom jag aldrig har haft en partner som varit intresserad av, och velat göra samma saker som jag så kan jag inte påstå att jag känner mig ensam beroende på det. Jag mår på det stora hela väldigt väl av att vara ensam, även om jag ibland kan känna att det hade varit trevligt att ha "nån" att hitta på saker med. Men så tänker jag på allt annat som det skulle innebära att ha en "nån" och då blir jag genast nöjd med min själv(isk)het igen ?

Idag har jag ägnat mig helt kort åt att handla gravdekorationer inför morgondagens kyrkogårdsbesök, diska och köra en maskin tvätt - utöver det har jag suttit i min fåtölj och läst ikapp lite böcker ihop med ett antal koppar Lady Grey och mycket mer lär jag inte göra denna lördag. Det känns alldeles rimligt.