Så där som vanligt höst frustrerad öppnade jag Platsbanken och scrollade igenom utbudet. Det var faktiskt ganska digert både i min stad och i de kringliggande kommuner/tätorter som det är rimligt att pendla till. Tyvärr inte inom något som helst område där jag har kunskap och erfarenhet, vilket naturligtvis fick mig att känna mig smått uppgiven och helt inkompetent.

Gud vad duktig jag är på att jobba på min självkänsla ?

När det känns som om alla nerver sitter på utsidan uppfattar jag de allt flera störningar som det innebär att bo i ett flerfamiljshus. Antagligen har de också ökat, för det har varit ett stort ombyte av grannar på sista tiden.

Ett gammalt betonghus från tidigt 60-tal släpper igenom en hel massa ljud, inte enbart dem av spolande kranar och toaletter utan också rediga karlnysningar och gläfsande hundar. När stillsamma Jossan på nb efterträtts av en mamma med två barn i lågstadieålder, och väggivägggrannen som i stort sett aldrig var hemma nu har flyttat till särbon och istället ett ungt par bor där - ja då förändras ljudbilden.

Fast, så ÄR det ju att bo i flerfamiljshus och det har jag alltid räknat med. Grejen är väl det att när det har varit så lugnt som här och sedan inte längre är det, det är då det blir tufft. Men det som alltid har irriterat mig från dag 1 är alla tomgångskörare på parkeringen precis nedanför min balkong. Oavsett hur mina nya grannar kommer att vara så slipper jag iallafall tomgångskörare på nästa ställe ??

Nej, så blev det inte. Jag hade verkligen tänkt gå och jobba idag men efter en natt av ömsevis kaosdrömmar och toalettbesök insåg jag att det inte skulle bli så. Mailade jobbet, stängde av larmet och sov till halv elva!

Har fortfarande samma tryck över huvudet, illamående och allmänna underliga känsla av att vara liksom...frånvarande. Hematologöverläkaren hävdar bestämt att mina extremt låga Ferritinvärden inte är något att oroa sig över, så länge mitt Hb är inom normalspannet. Istället för att ge en intravenös behandling tycker han att jag ska experimentera med vad han kallar "lågdos" av järntabletter. Jag hör och lyder, men är tyvärr skeptisk.

Jag har aldrig haft någon åldersnoja, men detta är väl nackdelen med att bli äldre; de krämpor som smyger sig på.