Det slog mig häromdagen att jag liksom "på allvar" är singel igen. För att vara helt ärlig så har jag under alla de här åren med ldr inte riktigt vetat vad eller vem jag är men nu - med tanke på vad jag sagt till T, och extra mycket avhängigt vad T skrev till mig (att jag alltid har klagat och därmed förstört hans självkänsla) är vi ju definitivt inte ett item längre.

Så förs jag osökt in på det där om hur vi människor ser på varandra.

Jag har ju en pågående "någontinggrej" med en kollega, inte en flirt, inte ett kollegialt snack utan nåt mittemellan. Helt tryggt eftersom han är (lyckligt)  gift, har barn, är yngre än mig och i någon slags "safe space", en sån där "om inte om vore så....men det kommer aldrig att hända"-grej. Vad står egentligen det för?

Och jag, trots att jag är totalt ointresserad av relationer (läs:förhållande) för nu och överskådlig framtid så TITTAR jag, och funderar på om det jag gör är nån slags motvarighet till "the male gaze" - jag bedömer männen jag ser.....

Det som fick mig att fundera på det var ett snack med en kollega angående cat-calling och min upplevelse av att aldrig ha blivit utsatt för det: att jag inte har det beteeendet - dvs hen victimblamade medsystrar. Men ärligt så kände jag igen mig i det. Tidigt växte jag ifrån majoriteten av de strategier vi lärt oss för att passa in, de där insmickrande sätten att "vara en i gänget". Reagerade på det idag när jag i en allt annat än "kvinnlig" klädsel kom travande i köpcentret och beskådades som en avart. Men jag är ju JAG, inte någon som ska falla diverse män i smaken. Samtidigt som jag tittar på, och bedömer män utifrån deras utseende och sätt att föra sig. Det är så oerhört intressant att "vända på steken" och jag tror och hoppas att jag lär mig något av det.