Du känner väl till uttrycket "when the shit hits the fan"?

Idag kan man säga att en hel jävla gödselbrunn träffade fläkten på mitt jobb....

Det är ju, milt sagt, en hel del som har fungerat dåligt, och en hel del som inte har fungerat alls på sista tiden men det var med gott hopp vi startade upp efter semestrarna. Äntligen skulle vi vara fullt bemannade, för första gången på flera år! Snabbt visade det sig att jodå, mannade var vi - men därmed inte sagt att det var med folk som ville jobba, ville jobba som det de var anställda för, eller jobba så mycket som det var avsett att de skulle göra, eller ta ansvar för den delen av jobbet de fått i uppdrag att utföra. Naturligtvis skapade det snabbt och effektivt konflikter, och tillsammans med de som legat och grott sedan innan semestern blev det idag en veritabel tryckkokare.

Dagen började allmänt dåligt, vi visste sedan tidigare att två medarbetare skulle fattas idag, och att en (!) ersättare satts in för dem. Tre minuter före utsatt tid hade ersättaren fortfarande inte kommit, och inga besked hade givits om varför hen uteblev så i sista sekunden fick vi omfördela resurserna och ja, visst - det fick ju gå. Men personer med tid avsatt för andra uppdrag fick lägga dessa åt sidan för att få till verksamheten, och när ska den tiden kunna hämtas igen - det är ju verkligen inte första gången detta händer och det innebär ju i långa (ganska korta faktiskt) loppet att det blir en eftersläpning på vissa arbeten, och det skapar ju irritation. Vilket arbete, och vems verksamhet är viktigast och bör prioriteras?

Samtidigt fick jag gå åt sidan vid ett par tillfällen för att lösa akut uppkomna situationer, trots att de verkligen inte ligger inom mitt uppdrag - men nöden har ingen lag sägs det. Och fortlöpande under dagen underhölls jag av en kollega som uppdaterade mig om sitt barns mående och att hen förmodligen måste VAB:a imorgon....ockej, men säg inte det till mig, jag är varken chef eller samordnare!?

Men på eftermiddagen kom samordnaren, och kollegorna från den andra enheten, för att göra en avstämning. Min närmaste kollega ställde några adekvata frågor kring samordnarrollen, vad som ingår i det uppdraget och varför isåfall inte vissa arbetsuppgifter har utförts. Tyvärr är samordnaren oerhört känslig för kritik, oavsett hur konstruktiv den är, och kunde inte heller riktigt skilja på sitt uppdrag och sin person utan tog det här som ett personligt angrepp och blev mer och mer agiterad - såpass att hen till slut skrek rakt ut på kollegan och avslutade det hela med att tala om för oss att "ni ska veta att det finns öron" och "det ni säger förs vidare" och "det gäller alla er på denna enheten" innan hen reste sig upp, packade ihop sina saker och gick hem.

Oooookay?

Spontan sammanfattning: vi får inte efterfråga uppgifter som vi behöver för att kunna utföra vårt arbete eftersom de ska komma från samordnaren och kommer de inte får vi.....vaddå? Vi får alltså inte heller prata med varandra om att vi behöver uppgifterna, sinsemellan diskutera huruvida de har kommit och i så fall var och absolut inte ha åsikter om hur samordnaren sköter - eller inte sköter - sitt uppdrag. Onekligen väcks ju frågan om vi är avlyssnade, eller vem som fört eventuella frågor vidare och hur detta då har framställts som renderar en sådan aggressiv reaktion. Ytterligare en fråga är ju hur det i fortsättningen ska kunna funka att ha förtroende för, och arbeta med en kollega/samordnare som reagerar så här?