Det finns vissa företeelser jag älskar att hata - en av dem är Melodifestivalen och en annan är den årliga Vårmarknaden i grannbyn. Det har varit tradition att åka dit ända sedan min äldste son var lite drygt två år, satt i sittvagn och yttrade de odödliga orden "mamma, nu åker vi hem - jag ser bara rövar". Där finns allt krims och krams som brukar finnas på marknader, samt en del hantverk, lokala föreningar och skolklasser och det obligatoriska tivolit.

På Vårmarknaden -92 hade jag som 25-åring min möhippa, och idag såg jag en annan ung kvinna vandra runt utklädd bland besökarna. Så, varför hatar jag då marknaden? Hata är ett starkt ord, "irritera" är med adekvat och det är ju naturligtvis inte marknaden i sig som är irritationsmomentet utan de besökande människorna. För under alla de år som jag vandrat runt bland montrarna är det samma saker, samma företeelser som upprepas: människor som jag bott i samma by som under många år som inte hälsar....människor som armbågar sig fram till de mest attraktiva montrarna (de där du får provsmaka något), människor som har med sig sina uppstressade hundar, människor som tvärstannar mitt i de smala gångarna för att prata med bekanta.

Och idag toppas det av något av det mest intressanta hittills: min son bor ett par hus ifrån den idrottsplats där marknaden hålls. Vi stod på uppfarten till huset när en kvinna med en liten ulltuss i band kommer gående. Hon snirklar sig innanför min - längs tomtgränsen - parkerade bil och låter hunden gå så långt in på sonens tomt som flexikopplet når utan att bry sig ett spår om oss. Sonen reagerar när hunden hukar sig för att kissa och ber henne ta bort hunden från tomten och får till svar "det är ju bara lite kiss". Jag säger att det inte spelar någon roll, man ska inte låta sin hund gå in på någons privata tomt och göra ifrån sig och damen svarar "men här finns ingen skylt att man inte får det"    Jag påtalar igen att det inte behövs någon skylt, en tomt är privat egendom oavsett och hon hävdar igen att "det gör inget, det är ju bara lite kiss". Då blir jag (onödigt) uppretad och säger att "okej, då kan jag ju komma hem och bara kissa lite hemma på din tomt".

Det hör damens man, som har gått i förväg med sin egen lilla ulltuss och från 20 meter bort börjar han skrika okvädingsord åt oss och damen faller in i det medan de bägge fortsätter bort mot sin bil.

Intressant i det hela är att intill mig och min son står även min vän A, hens 13- åriga dotter + jämngamla kompis. Flickorna är helt ställda inför det äldre parets beteende och kompisen upprepar gång på gång att "sådär GÖR man ju bara inte" och bägge två är fullständigt förstummade över vad hundägarna framförallt sagt. Och jag, jag kan inte låta bli att reflektera kring hur ofta vi klagar på våra ungdomar och menar att de bär sig illa åt i olika lägen. För mig är det inte alls underligt om det är dylika vuxna - ett välklätt par i övre medelåldern, med en dyr bil och två kostsamma hundar - som ska föreställa förebilder för den ungdomen. Den uppenbara nonchalansen gentemot oss, där vi faktiskt står på infarten och ser henne och hunden hela tiden, oförmågan att backa, inse sitt misstag och kanske be om ursäkt och istället gå i totalförsvar och vara oförskämd....nej, jag vet inte - ska en bete sig så? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...