kan massor av underliga, men sällsamma och självklara saker inträffa.

Inatt till exempel, har jag bott hos en av våra mer kända bloggerskor och hennes familj. Jag hjälpte maken ifråga att bygga ihop en babysäng, bloggerskan och jag gick på nattklubb endast iklädda trosor och t-shirt, främst för att chocka Stureplansstekarna med våra "onormalt" håriga ben, och som avslutning på drömmen evakuerade mannen och jag hemmet tillsammans med våra (icke gemensamma) barn medan bloggerskan gjorde son podcastsändning mitt under pågående tsumnami.

Varför jag och mina tre minderåriga barn flyttade in i deras organiserade kaos minns jag inte, bara att det var helt självklart för dem att öppna sitt hem för mig, en helt okänd person, okänd bortsett från en och annan kommentar på bloggen ifråga, under väl valt nick...

Tänk om det faktiskt var så coolt, att den som behövde hjälp, fick hjälp - utan snack, utan inblandning av myndigheter och mot ekonomisk ersättning. Bara öppna famnen typ!

Kanske har de här tankarna snurrat runt i mitt huvud på grund av en "trend" som - tack och lov -  sprider sig genom Sverige nu: den om "suspended/innestående kaffe". På vissa fik har du som kaffegäst möjlighet att betala för en kaffe som du själv inte dricker utan den blir "innestående" tills någon som själv inte har möjlighet att betala för sitt kaffe kommer och efterfrågar det. En toppenidé tycker jag - du får möjlighet att hjälpa på ett sätt som den hjälpte själv kan välja när hen vill utnyttja.

Hörde talas om en hemlös som varje morgon fick en kopp kaffe och en frukost från Donken av en okänd givare, och det är ju i sig generöst - men till saken hör att givaren aldrig kollat av om den hemlöse verkligen ville ha svart kaffe och det klockan sju varje morgon när givare gick förbi honom på sin väg till jobbet. Även generositet kan på sitt sätt bli en kränkning...

Vem det var som öppnade sin famn, sin familj och sitt hem för mig i min nöd? Ingen mindre än http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/