Jag har - som ni säkert har förstått - haft ett långt, fantastiskt semesteruppehåll och levt massor IRL.

Det var min första "riktiga" semester sedan 2005 och det har naturligtvis varit en upplevelse - den blev lite extra lång också: sex veckor, mest beroende på att jag avslutade en anställning på min arbetsplats den siste juni, och gick på en ny på samma arbetsplats igår. Det där med nya anställning kommer jag förmodligen få tillfälle att återkomma till, idag handlar det om semestern....

Den har som sagt varit lite speciell, kanske främst för att det är den längsta sammanhängande period EVER som Älskot och jag typ "levt" ihop. Inte HELA semestern, det hade väl varit aningen för lyxigt, men åtminstone och iallafall tre av veckorna har vi levt nåt som nästan har liknat ett normalt och vanligt liv. Ett vanligt liv där en gör sådana där vardagliga och vanliga saker tillsammans som en del vill slippa helt och som en del anser är det som är "att leva tillsammans"; somna, äta frukost, vara osams om val av tv-kanal, bära ut sopor, gå och lägga sig på olika tider, äta sin egen favoritmat, åka på utflykt, diska - ja ni fattar va? Och grejen är ju egentligen inte att göra alla de där sakerna, de gör vi ju i vanliga fall också  men de här tre veckorna blev de så mycket mindre kravfyllda.

Ur den synvinkeln att när vi "bara" ses på helgerna så kan jag ibland känna en press att allt ska vara så "bra" och så fint, mysigt och trevligt hela tiden. Jag ÄR ingen fin och trevlig person, jag har behov av att få grotta ned mig ibland, av att få vara introvert och tyst. Och det får jag ju vara, det är ju inte det - men det känns ju alltid som ett sådant slöseri med tid att vara det, när vi har så lite tid tillsammans...och att hoppa över att ses en hel helg för att jag är sådan på fredagkvällen är ju ännu mer slöseri med tid liksom. Det är en lika olöslig ekvation som "flytta-hit-eller-flytta- dit" ickediskussionen som jag lagt ned i brist på konstruktivitet.

Anyhoo ska jag inte börja gnälla om den saken nu, när sommaren varit så bra, och jag faktiskt kunnat vara betydligt mer trevlig och sams än vad jag själv trodde att jag skulle klara   Det var nog bara sista dagarna som jag var så där sturig som jag kan bli ibland, och det berodde faktiskt inte på att jag var irriterad eller så, utan på att jag var lite ledsen, för nu när semestern tog slut var det ju ännu mer uppenbart vad jag _inte_ har...

 

T

15 augusti 2013 11:26

Ja det var tomt att åka hem till mitt utan dig , man vänjer sig och din närhet och närvaro gör ju att allt blir så mycket trevligare, än att vara själv.
Tack för fina veckor mitt hjärta puss puss

 

Veronica

17 augusti 2013 17:36

Som jag känner igen det. :( <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...