Idag hade jag ett riktigt bra medarbetarsamtal med min chef. Riktigt bra för att han verkligen lyssnade och tog till sig det jag pratade om. En av de saker jag pratade om är den mindre trevliga stäming som vi för tillfället har i vårt arbetslag. Chefen undrade om jag trodde att alla upplevde det så och jag sa att det tvivlar jag på, jag vet speciellt en kollega som skulle förneka det in i döden om hon måste - enligt henne så fixar vi allt, allt löser sig, allt ordnar sig = allt är bara finemang. Jag berättade vissa väl valda delar om samtal jag deltagit i och diskussioner jag åhört. En av de sakerna som gör att vi har dålig stämning - sa jag - är det faktum att det pratas så mycket bakom ryggen på varandra.

Efter samtalet med chefen frågade en annan kollega hur samtalet varit och jag berättade då för henne vad jag sagt om stämningen, pratat bakom ryggen och hon höll med mig om att sådant snack är fruktansvärt jobbigt och att vi måste sluta med det och ha en öppen dialog istället. Nån timme senare går jag förbi en halvöppen dörr och vad får jag höra...Jo kollegan som jag anförtrott mig åt som berättar för den förnekande kollegan att jag upplever att vi har dålig stämning, varpå hon naturligtvis genast får till svar att det har vi väl inte alls, hur kan jag uppleva det så?

Jaaa...HUR kan jag uppleva det så?

*suckar*