är det i mitt liv. Det har det alltid varit, lilla pappa minns säkert hur han räddade symaskinen från att åka i väggen bara för att undertråden tog slut och otaliga gånger var de tillfällen då jag rusade in i mitt rum, metodiskt drog ut låda efter låda ur skrivbordet och tömde dem på golvet innan jag slängde dem i väggen med ett tillfredsställande brak.

Riktigt så våldsam är jag inte nuförtiden, jag lärde mig ganska tidigt att det inte löste någonting eftersom jag själv fick städa upp varenda pinal. Ganska effektivt sätt att städa dock, skräpsamlare som jag var.......

Men trots att jag inte längre kastar saker omkring mig så är det lika snabba humörsvängningar som då...skillnaden är väl den att det inte är lika mycket ilska som förtvivlan och övergivenhet jag känner nu. Som väl är så vara det inte så länge, jag kan vakna på morgonen, pigg och glad som en lärka, men under frukosten faller tungsinnet över mig och jag funderar på om meningen med livet verkligen är 47 eller om det finns något annat.

När jag stället théglaset i disken kan jag vara fylld av storslagna ideér, vilja, våga och orka men när jag borstar tänderna faller jag i en grop igen. Inte varje dag, hassegu det hade jag inte orkat med! Och nej, jag är inte heller manodepressiv, bara en rejält känslostyrd människa! Under åren har jag lärt mig att behärska mina känslor, sätta upp en fin fasad för att folk inte ska tro att jag är galen *L* men på insidan är det fortfarande så jag fungerar.

I och för sig tror jag att det är många, många som fungerar så, men att skillnaden mellan mig och dem är att jag vågar berätta det, jag vågar stå för och skriva offentligt vad jag tycker, tänker och känner....Skrämmer det dig? Ta då en titt i ditt eget inre...våga känna efter, våga tänka på vad du vill, inte vad omgivningen och konventionen kräver...våga vara du!!!

Jag lovar inte att du mår bättre av det, men på sikt blir du en sannare människa!!

Kikade in hos söta rara birdie och vad hittade jag, om inte en lista!!

Åh vad jag älskar listor, tabeller och formulär man kan fylla i...gör inte DU det? *hint, hint*

1. Vem är du?

2. Är vi kompisar?

3. Hur och när och varför "träffades" vi?

4. Tycker du om mej?

5. Skulle du kunna pussa/krama mig?

6. Ge mig ett smeknamn och berätta varför du valde just det.

7. Beskriv mig med ett enda ord!

8. Vad var ditt första intryck av mig?

9. Är du fortfarande av samma åsikt?

10. Vad påminner dig om mig?

11. Om du skulle kunna ge mig vad som helst, vad skulle det då vara?

12. Hur bra känner du mig?

13. När sågs vi senast? Eller skulle du vilja träffa mig och hur skulle det vara tror du?

14. Tänker du sätta den här listan i din egen blogg för att få veta vad jag tycker om dig?

Ibland funderar jag på om jag finns

dagar som den här, när allt är tyst och tomt

undrar jag vilken verklighet som är min

vad jag gav upp och vad jag vann

Jag vet att det finns människor därute

och ibland tangerar jag deras liv

de liv som är fyllda med innehåll av skiftande slag

och när jag kommer i kontakt

med de verkliga liven lever också jag

men min tid är begränsad

de flyktiga ögonblick jag når ut

lever jag upp och finns till

men snabbt, alltför snabbt återvänder ni

till den verklighet jag har lämnat delvis av eget val

Ibland funderar jag på om jag finns

när jag tittar ut genom mitt fönster

ser jag att det finns en värld därute

en värld jag inte känner mig delaktig av

Den insikten tär och sliter i mina känslor

Jag ser in genom andra fönster och inser

att min plats inte är där

Min plats är utanför, min existens är avhängig

av de glimtar då jag får ta del av era verkliga liv

den stund ni kan avvara innan ni återvänder

till man, barn, arbete och hus

era ursprungliga och prioriterade sysselsättningar

och ibland undrar jag:

Vem av oss finns minst?