sig så HAR man ju rumpan bak och med den avsevärda rumpa jag har lyckas jag ofta ha den i vägen, trots att den befinner sig på min baksida.....jag förstår inte det!

Den var i vägen imorse när jag skulle dra på mig mina jeans som uppenbarligen måste ha krympt av all fukt vi fått i sommar och den var ivägen igår då jag skulle sätta mig i en finurligt placerad stol som liksom ....flyttade på sig när rumpan kom närmre!

Men egentligen var det ju inte DEN sortens rumpor jag tänkte på när jag började skriva, jag har så lätt att spåra ur! De rumpor jag tänker på är mer bildlika än bokstavliga och nog så besvärliga att tampas med. Det finns olika sorters rumpor: moraliska, etiska, utbildningsmässiga, personliga, yrkesrumpor..ja, you name it! Man kan applicera en rumpa på det mesta!

Nu krånglar jag in mig i min egen metafor märker jag, men vad jag egentligen vill ha sagt är att det spelar ingen roll, det finns alltid någonting som inte är riktigt bra! Jag TYCKER att jag är bra, jag gör verkligen det (tack alla ni som under det senaste året ägnat er åt flitig egoboostning av mig och inte fått någonting igen!!Love ya!) men på nåt sätt så är jag FEL ändå!

Ja, alltså...jag är helt RÄTT, men på FEL PLATS!! Ta det här med att söka jobb tillexempel: Jag har en gedigen och bra utbildning, erfarenhet från flera olika yrken inom liknande genre, en personlighet som inte går av för hackor samt en massa "obevisbar" kunskap (om inte rekryterarna vill spela TP med mig förstås). Så till dilemmat....de jobb jag är utbildad för, de finns inte här...de finns i Fagersta, Jönköping, Stockholm, Amundåsen, Trelleborg och andra på vår jord osannolika platser, för jag är KODAD...mmm, jag är kodad på AF som "icke flyttbar". Nej, jag säger inte det ironiskt och spydigt, jag säger det med tacksamhet!

Jag är sååå glad över att inte tvingas föreställa mig en snar framtid på resande fot, iväghastad till främmande ort mot min vilja, det är en ynnest! Asch, nu tappade jag tråden igen...... *letar*

Här var den.....denna oflyttbarhet är reell och även det faktum att de jobb som då finns här i trakten....hmm, ja, de är jag "överkvalificerad" för! Det finns tydligen ingen människa i världen som med sunda förnuftet i behåll skulle "sänka sig" till att vilja ha en del av de jobb jag söker "trots" min utbildning....BS säger jag!! Jag vill ha ett jobb, och de jobb jag söker är sådana som i mina ögon verkar intressanta, roliga, utvecklingsbara, engagerande för en person som jag.....

Fan vad tragiskt att vissa arbetsgivare förutsätter att deras arbetsplats är så trist att jag inte skulle orka/vilja stanna där...vad innebär det för de som redan arbetar där? Stagnation, inskränkthet, hopplöshet...nä, jag ångrar mig, då vill jag nog inte jobba där heller......Ni vet inte vad ni missade när ni sa nej till mig =)

För övrigt hänger den känslomässiga rumpan med - it's quiet, oh so quiet!