är det i mitt liv. Det har det alltid varit, lilla pappa minns säkert hur han räddade symaskinen från att åka i väggen bara för att undertråden tog slut och otaliga gånger var de tillfällen då jag rusade in i mitt rum, metodiskt drog ut låda efter låda ur skrivbordet och tömde dem på golvet innan jag slängde dem i väggen med ett tillfredsställande brak.

Riktigt så våldsam är jag inte nuförtiden, jag lärde mig ganska tidigt att det inte löste någonting eftersom jag själv fick städa upp varenda pinal. Ganska effektivt sätt att städa dock, skräpsamlare som jag var.......

Men trots att jag inte längre kastar saker omkring mig så är det lika snabba humörsvängningar som då...skillnaden är väl den att det inte är lika mycket ilska som förtvivlan och övergivenhet jag känner nu. Som väl är så vara det inte så länge, jag kan vakna på morgonen, pigg och glad som en lärka, men under frukosten faller tungsinnet över mig och jag funderar på om meningen med livet verkligen är 47 eller om det finns något annat.

När jag stället théglaset i disken kan jag vara fylld av storslagna ideér, vilja, våga och orka men när jag borstar tänderna faller jag i en grop igen. Inte varje dag, hassegu det hade jag inte orkat med! Och nej, jag är inte heller manodepressiv, bara en rejält känslostyrd människa! Under åren har jag lärt mig att behärska mina känslor, sätta upp en fin fasad för att folk inte ska tro att jag är galen *L* men på insidan är det fortfarande så jag fungerar.

I och för sig tror jag att det är många, många som fungerar så, men att skillnaden mellan mig och dem är att jag vågar berätta det, jag vågar stå för och skriva offentligt vad jag tycker, tänker och känner....Skrämmer det dig? Ta då en titt i ditt eget inre...våga känna efter, våga tänka på vad du vill, inte vad omgivningen och konventionen kräver...våga vara du!!!

Jag lovar inte att du mår bättre av det, men på sikt blir du en sannare människa!!

 

Birdie

26 augusti 2007 00:08

Jag har ibland problem att hålla känslorna i schack, jag också. Kan inte bortse från dem/ignorera dem heller. Frågan är om man SKA det?
Tror inte det.

Något annat jag jobbar med är mitt tålamod. Jag föddes nog UTAN tålamod? Inget är så frustrerande som när saker inte händer i den takt JAG tycker de ska ske.

Jag är en otäck människa att ha att göra med ibland. Men för det mesta rent oemotståndlig, såklart *sade hon ödmjukt* ;)

http://www.birdie.bloggagratis.se

 

Jo

1 mars 2008 22:12

47? och jag som var helt säker på att meningen med livet var 42. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...