att det egentligen händer massor i mitt liv har jag inte bloggat - eller kanske just därför?

Första veckan på jobbet efter semestern visade som sagt på att allt var som vanligt - nästan. Jag har blivit "omfördelad" och ska numera jobba på ena enheten måndag och fredag, och andra enheten de övriga dagarna. Inte mycket att säga om, chefen leder och fördelar arbetet och jag hör och lyder....typ. Så jag var med och gjorde en grovplanering över hur arbetet vecka #2 skulle läggas upp och fördelade min tid mellan enheterna. Eftersom jag var på plats A på fredagen så hade jag koll på vad som skulle göras när jag återkom till plats A på måndagen, men eftersom personer i ledningsposition inte hade skött sina uppdrag blev dagen inte alls som planerats vilket gjorde mig oerhört stressad, eftersom ett betydligt större ansvar än vad jag räknat med landade på mig. 

När jag så kom till plats B på tisdagen hade jag inte varit där sedan torsdagen och upptäckte snabbt att typ ingenting var färdigplanerat eftersom flera av personerna med planeringsansvar har schemalagd ledighet på fredager och såklart hade tagit ut den, utan att reflektera kring vem och hur resterande arbete inför tisdagen skulle göras. Detta innebar att jag även på plats B fick en betydligt större arbets- och ansvarsbörda lagd på mig och blev ännu mer stressad. Min OCD och mitt stora behov av struktur, ordning och reda klarar inte av sånt här....

Så på onsdagsmorgonen när jag skulle hämta min kollega tittade hen på mig och sa "Åk hem. Åk hem och lägg dig, du ser för bedrövlig ut och ska INTE jobba idag" och jag blev så lättad för det - för mitt "duktig flicka"-syndrom hade vält mig ur sängen, in i dusch och genom morgonkaffet trots feber som gav huvudvärk som gav illamående....och jag åkte hem och sov igen - ända fram till närmare 14, vaknade och hittade något att äta varpå jag somnade om och sov fyra timmar till, vaknade och tog värktabletter, åt något litet igen och sen gick jag och lade mig och sov till nästa morgon. På torsdagen orkade jag sitta upp längre stunder och framåt kvällen var jag till och med nästan pigg, men vaknade snortidigt på fredagsmorgonen av att jag hade en fruktansvärd huvudvärk igen = var hemma den dagen också. Kunde inte alls förstå vad det var för bassilusk som drabbat mig förrän kugghjulen snurrat ett tag och jag kom fram till att jag kände igen det där, att få febertopp och att hela systemet bara stänger ned - jag reagerade likadant under de första åren efter min stressutmattning när det blev för hög belastning.

Så...nu vet jag. Har ju klagat över att jag inte känt mig alls utvilad ens av sex semesterveckor och förmodligen sitter det här djupare än så. Det var så OERHÖRT många turer på jobbet innan jag gick på ledighet, och det hade varit en tuff vår med anklagelser och påhopp från kollegor, tunga fackliga ärenden, kaos bland kollegor kring vem som gjorde vad och varför och inte minst en tyngd rent privat kring vad som händer med T och mig. Allt det sammantaget har uppenbarligen blivit för mycket vilket innebär att jag balanserar på en spindeltråd. Nu måste jag fundera på hur jag ska förhålla mig till den vetskapen, om och isåfall hur jag ska förmedla det till kollegor och ledning, vilken effekt det kommer att ha och vilja följder det eventuellt kommer att få.

Men jag ska INTE trilla dit igen. INTE!!!