Så, igår morse tackade jag via mail nej till det erbjudna uppdraget men hade när jag gick hem fortfarande inte fått något svar och helt ärligt: även om jag ansåg saken helt utagerad för min del så hade jag en del fjärilar i magen under resten av kvällen, och även i morse när jag loggade in - för tänk om den allra högste chefen tvingar mig? Jag kan ju verkligen inte arbetsvägra, det är ju grund för uppsägning.

Men i inkorgen läg ett mail med innebörden "tack för att du informerar, hoppas att du får en fin sommar" så et kändes chill. Lika chill var det när den närmaste chefen kallade in mig på arbetsrummet för att fråga, eftersom hen fått mail från sin chefskollega och jag helt enkelt berättade att jag inte skulle få kompensation för den kraftigt ökade arbetsbördan - han hade full förståelse för det och sa att vi skulle titta mer på min placering rent praktiskt till hösten men att han utan tvekan hade fultl behov av, och var nöjd med att jag finns tillgänglig på heltid då. Så, nu är det "bara" morgondagen också - och sen är det SEMESTER!!!!

I hela sex veckor faktiskt, och det ska bli så outsägligt skönt.

Jag har inte mycket planerat, första veckan kommer en kär vän och hälsar på - det ska bli enormt trevligt eftersom vi inte setts på några år och eentligen inte kommunicerat jättemycket heller eftersom jag så väldigt starkt ogillar att prata i telefon och hen har problem med värk i händer och fingrar vilket starkt försvårar kommunikation i skrift....men vi lyckas ändå finnas där för varandra ändå på något sätt   

Nån vecka efter det är det dags för altanbygge hos sonen, då kommer T och det ska tokjobbas. Svärdottern arbetar tydligen så jag har lovat att vara barnvakt, och med tanke på hur (hittills) lätthanterliga både barnbarnet och bonussyskonet varit så tror jag att det kan bli precis hur trevligt som helst.

Sen vet jag inte. Vila står som alltid högt på agendan, och att utflykta lite lagom.....ska "bara" hitta folk som kan/vill/orkar utflykta med mig, för jag har så sörens svårt att komma iväg på egen hand