Eftersom fler och fler av kollegorna nu successivt går på semester hade vi i går tänkt ha en trevlig sommarfest, jag satt med i festkommittén och tyckte att vi hade lagt ribban på en lagom nivå och valt bra grejer och restaurang.

På eftermiddagen packade vi goodiebags, med en dricka, en liten påse snacks och en godispåse + plastglas och servett, satte (med restaurangens medgivande) upp ett litet partytält och under det delade vi ut påsarna till festdeltagarna. Därefter embarkerade vi den välkända 100-åriga ångaren Thor, för en härlig båttur på Helgasjön i glada vänners lag. Visst förekom det lite alkohol, men det var helt okje med skepparen och som mest var vi glada och pratsamma. Efter ungefär en timme på böljan blå i strålande sol återvände vi till kaj och så var det dags att äta.

Utanför restaurangen berättar en av mina kollegor att hen har blivit hindrad från att gå in och använda toaletten pga "vi har faktiskt inte öppnat ännu", trots att hen sagt till personalen att vi tillhör kvällens gäster och trots att alla dörrar till restaurangen stod öppna. Jag och mina närmaste kollegor står sist i kön och får således plats vid bordet längst bort, närmast baren. Eftersom jag inte hittat någon papperskorg håller jag i handen den numera tomma drickaburk som jag fått i min goodiebag och när jag ska ta min plats och hänga av mig min jacka på stolsryggen ställer jag - lite obetänksamt - min tomburk på bordet under ett par minuter, innan jag tar den och går ut och kastar den i papperskorgen på toaletten.

Tillbaka i matsalen möts jag av en festkommittékollega som står upp och med hög röst säger till sällskapet att hen fått uppmaning från restauranpersonalen att säga till att ALL MEDHAVD ALKOHOL ÄR STRÄNGT FÖRBJUDEN och att alla som har något med sig får stoppa ned det omedelbart. Kollegorna ser ut som fågelholkar, ingen fattar någonting för det vet ju alla att det inte är vare sig okej eller tillåtet att ha med eget på lokal....men så griper vi oss an den utlovade grillbuffén!

Som närmaste bord får vi  - den ärligt talat tveksamma - äran att börja ta mat. Bröd som ser ut ungefär som Skogaholmslimpa, iskall tomatoch fetaostsallad, iskall och majonnäsig variant av cole-slaw, lika iskall bönsallad och nästan ännu iskallare potatis- och sötpotatislåda. Samt kalla grillade kycklingben, små skrumpna bitar av lammkorv och något annat kött som jag av naturliga orsaker ens inte tittade på, men som enligt kollegorna var på sin höjd ljummet, samt två olika sorters kalla såser. Den som ville ha något att dricka utöver det vatten som stod på bordet fick gå ut i baren i rummet intill och det fanns det de som gjorde. 

När samma festkommittékollega som tidigare gick ut för att köpa dryckjom hade alla fyra långbord tagit mat och satt sig för att äta - när hen kommer tillbaka från baren är det med uppmaning från restaurangpersonalen att vi måste dämpa oss eftersom vi är för högljudda. Först skrattade jag åt hen, för jag trodde på fullt allvar att hen skämtade - men det visade sig vara en seriös uppmaning. Speciellt, SPECIELLT till vårt bord. Och visst hade vi skratta och pratat, men verkligen inte varit mer högljudda än någon annan, eller orimligt på något sätt. Ingen var mer än möjligtvis salongsberusad, ingen hade misskött sig, vi hade inte sjungit några snapsvisor ens.... vi fattade verkligen ingenting, och ännu mindre när kollegan berättade att hen knappt hade fått beställa en Irish coffe eftersom vi var så störande   

Efter maten gick fyra av de nio vid vårt bord ut på uteplatsen, bland annat för att röka och vi som satt kvar småpratade lite med varandra om olika saker, spekulerade om vilka sällskapet i det angränsande rummet var, varför de applåderade, vi tog in en öl till (den tredje för kvällen) och vid 21-tiden var det dags för några av oss att bli hämtade och så dags troppade de flesta av - det var ju trots allt arbetsdag idag också! Samtidigt som de gick, kom ute-sittarna tillbaka in så vi var ca ett tiotal personer kvar som alla samlades vid ett (vårt) bord. En annan kollega gick ut i baren för en sista öl innan hemgång men kom snabbt tillbaka och berättade med hög röst att att han hade blivit nekad att köpa - inte för att han på något sätt var för berusad utan på grund av att vi tidigare under kvällen uppträtt så högljutt och störande...

När han berättar detta för oss kommer en av personalen rusande och skriker att hon minsann redan har varnat oss och att om hon vill kan hon kasta ut oss när som helst. Det slapp hon, vi gick självmant men då blev det fart på dem igen för de hade uppenbarligen ingen aning om vilka vi var och vart de skulle fakturera...så en kollega tar hand om det, och medan hen gör det frågar en annan av oss några ur sällskapet i det angränsande rummet om vi har stört, och ber i så fall om ursäkt för det - men hen möts av helt oförstående miner, de menar att de inte hört något mer av oss än ett sådant där vanlikgt sorl som alltid hörs på lokal, och motfrågar om vi då har blivit störda av dem - vilket vi naturligtvis inte har blivit.

Så, det som skulle ha blivit en trevlig sammankomst blev ganska o-kul till slut och det utan att vi ens förstod varför och vad vi gjort för fel mer konkret än "stört" och "varit högljudda" - vilket alltså varken vi eller det andra sällskapet upplevt. Men ja, det här innebär ju att vi aldrig mer kommer att återvända till, eller rekommendera Evedals Värdshus utanför Växjö till någon. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...