stark och kapabel, det kan ställa till med bekymmer också.

När jag blev sjukskriven -05 ställde företaget ett krav på tre obligatoriska psykologbesök. Eftersom jag hade varit sådär stark och kapabel i hela mitt liv så berodde min sjukskrivning på att jag inte orkade vara det längre. Under hela min uppväxt fick jag höra att jag inte skulle gråta, så när jag blev sjukskriven kunde jag inte sluta gråta. Jag tänkte att det nog kunde bli bra att få träffa en psykolog som kunde hjälpa mig att sluta gråta och börja jobba på att bli stark igen.

Men psykologen sa "sluta gråta" till mig och "du kan inte skylla ditt mående på andra människor" - och det hade han ju rätt i, men han gav mig inga verktyg, bara de orden. Jag träffade honom de obligatoriska tre gångerna och sedan aldrig mer. Efter honom träffade jag en överläkare som jag haft som kollega - det blev inte bra, och efter henne träffade jag en annan psykolog som tyckte att jag nog skulle må bättre om jag gick på bio lite oftare, och kanske reggade mig på nån dejtingsite på nätet. Efter honom försökte jag få träffa ytterligare en annan, men den enda kontakt vi någonsin hade var via hans sekreterare som upplyste mig om hur upptagen han var och om att han tyväääääärr var tvungen att lämna återbud till vår inbokade tid.

Så nu när jag om igen beslutade mig för att jag behövde en samtalskontakt var det med viss bävan. Fast den här gången lovade jag mig själv att våga ta emot hjälp, att öppna upp för ett bra samarbete och inte sätta upp skyddsmurar. För nu behöver jag verktyg nästan mer än någonsin, jag vill inte vara/bli ett gråtmonster igen - det orkar jag inte. Det jag dock primärt behöver hjälp med är att hantera de inre processer som leder till att jag använder mig av ätande som nåt slags skydd och tröst och för just sådant ska ju KBT vara verksamt.

I tisdags hade jag fjärilarbutterfliesmariposassommerfuglerpaillonssc
hmetterlings i magen hela dagen och när jag gick in i väntrummet var jag kräksfärdig av nervositet och beslutsamhet. NU var det dags, NU skulle jag ta första steget mot att skaffa mig de där verktygen som successivt skulle hjälpa mig att förändra mitt liv. Jag kikade ut i korridoren, identifierade dörren med det rätta namnet på, noterade den röda "upptaget"-lampan som lyste. Tänkte att hen så klart hade besök och satte mig ned för att bläddra i en veckotidning.

Ni vet ju att jag är tidspessimist, så i början hade jag koll på klockan  men jag hade varit där i god tid så det fanns ingen anledning att bli irriterad....ännu. När jag sedan tittade till på mobilen så hade min tid passerats med några minuter. "Jaja" tänkte jag "det är ju inte så lätt att vara exakt när en har samtal". Sen kunde jag naturligtvis inte låta bli att kolla klockan var sjätte sekund och kände mig mer och mer förfördelad för varje minut som gick. Efter 16 minuter var jag svettigt arg. "Det här är MIN tid, den har jag bokat, den har jag betalat för" tänkte jag...men så plötsligt öppnades två dörrar samtidigt, varav den ena var min kontakts och hen svepte förbi mig ut i andra korridoren mumlandes något, vände sedan om, fick syn på mig och sträckte fram handen samtidigt som hen sa mitt namn...

...och i nästa andetag sa "Ursäkta att jag är så sen, jag satt och höll på med annat och glömde bort tiden"   

KAPOFF! Där fick jag en käftsmäll, så viktig och minnesvärd var jag....sen fortsatte hen sin bortförklaring med att hens "vanliga klocka" gick fel. Men hen hade - enligt egen utsago - suttit vid datorn, och hade dessutom ett armbandsur på sig? Kanske är jag överkänslig, men där fick mitt förtroende sig en knuff. Sen fick jag ju såklart berätta varför jag var där, och det gjorde jag ganska så ordrikt, jag är ju bra på ord. Grejen är ju den att jag också  är rätt bra på att se vad, hur och varför jag faller i de fällor jag gör men oerhört kass på att hantera det - så det är ju basically hjälp med det jag är ute efter. Verktyg, som det kallas....

Vad fick jag? Jo, frågan om jag var rädd för att bli anorektisk? Beskedet att jag måste TILLÅTA mig att kunna äta, att njuta av mat, att inte tycka att det är så hemskt att ta nåt gott mellan måltiderna och att njuta av det.

Wieee...jag undrar om hen rekommenderar ett glas vin till alkisen, eller en spliff till pundaren? Några benzo till pillerkillen, en runda i spåret till ortorektikern? Några ONS för den som blivit våldtagen, att laga en god middag och säga förlåt till partnern för den som blivit misshandlad i sin relation?

Nå, jag har ny tid där i mitten av januari (hen bläddrade lååååångsamt i sin almanacka och konstaterade hur upptagen hen var) så då får vi se vad som händer. Jag ska jobba ännu mer på det där med att vilja/våga/kunna ta emot hjälp. Frågan är ju vad hjälpen kommer att bestå av.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...