har det varit ett tag här på bloggen - och reell torka är det ute i verkligheten. Den är en bidragande orsak till bloggtorkan, jag har nämligen gjort min första vecka på sommarjobbet/kyrkogården och det är inte ett understatement att säga att jag slitit häcken av mig....jag vattnar tre av veckans fem dagar.

Tursamt nog är det inte enbart jag som har konstaterat att det lämnats en hel del arbetsuppgifter åt mig, både den gode herden T och kyrkonämndens ordförande K har varit ut och pratat med mig om det faktum och uppmanat mig att "inte slita ihjäl mig" samt sagt att "ingen kan begära att du ska komma hit i åtta veckor och styra upp det som försummats under resten av året". Ja,JAG visste ju sedan tidigare att mycket åvilar mig - men det var faktiskt en lättnad att höra att de två "högsta hönsen" också är medvetna om det...

Så måste jag ju också inflika att de där kilometrarna jag cyklar inte alls blir 5-6 ToR som jag trodde, kära A mätte upp dem åt mig med bilen igår - på gott och ont - och kom fram till att ENKEL resa är det från min altan till kyrkans parkeringsplats exakt fem kilometer. Så...jag vet inte om jag blev tokstolt eller dödstrött av att få veta att jag cyklar en mil om dagen, och jobbar fysiskt åtta timmar därtill?

Men jag behöver det! Främst ekonomiskt, men naturligtvis även motionen...för idag var vi och firade min mors födelsedag och självklart har födelsedagsbarnet/värdinnan rätt att välja vad hon vill bjuda på - men sex sorters kakor och två olika tårtor vill jag liksom inte ska ingå i min dagsmeny? Till det kommer ju det faktum att hon fortsätter att resonera som så att "äter ni inte upp det jag bjuder på så tycker ni inte om mig". Så jag åt två kakor, och en miiiiinimal bit marängtårta (eller rättare sagt så åt jag de underbara gula hallonen som låg på tårtan och en bisseliten klick grädde) och fick såklart kritik för det. Men jag har vuxit ifrån att ta åt mig och äter numera det JAG vill, så får hon tolka det som HON vill.

Min StoraSyster dök upp också...vi som inte har setts sedan sommaren -09 nångån om jag minns rätt...eller kan det vara ännu längre sedan? Anyhoo så gick det bra, vi lyckades vara trevliga mot varandra när vi kallpratade som folk som råkat träffas hos gemensamma bekanta. Hennes man misslyckas som vanligt skändligen med vanligt hyfs, någon social kompetens har han fortfarande inte lyckats tillägna sig och tycker fortfarande att han och hans är det allena saliggörande. Tack och lov är han lätt att ignorera..  

Och imorgon är det allvar igen - men också glädje och gamman - Älskot har semester och kommer för att tillbringa första veckan av den hos mig - så nu lär det bli en veckas bloggbrist igen!