Jag har haft en sådan otrolig tur att jag nästan fått överdosera på Älskot =)

Eftersom jag var arbetslös/hade semester blev jag kvar i LillaByn vid Havet i några dagar - sen hann det kanppt bli vardag innan det blev helg igen och han kom hit....fast jag övergav honom svekfullt, inte riktigt med avsikt utan på grund av att teflonminnet slagit till och halkat bort det faktum att jag skulle medverka på en Helgmålsbön på lördagskvällen. Därtill kom att exet hastigt och lustigt har bestämt sig för att trots allt flytta ihop med sin blivande hustru och därför totaltömma FallfärdigaRucklet på allt dess innehåll.

Det skulle naturligtvis göras när det passade honom och det gjorde det såklart i helgen. Vad har jag med det att göra frågar naturligtvis vän av ordning. Ptja, egentligen ingenting - men när han deklarerar att "inte en pryl" ska med honom i flytten utan allt som blir kvar efter att sönerna plockat till sig får antingen jag ta, eller så ska det kastas - ja då vaknar smålänningen i mig.

Och sentimentaliteten såklart. Inte för att jag varken behöver eller vill ha några mer/fler minnen av exet än de jag på gott och ont har - utan för att jag i färskt minne fortfarande gruvar över det faktum att han för inte så länge sedan tog hem inte mindre än tre containrar och fyllde dem med våra ungars barndom - och de få spillror som alltså fanns kvar av detta ville jag försöka bevara.

Inte heller ska jag sticka under stol med att det finns (fanns) saker i huset som jag helt klart är spekulant på. Man kastar ju inte en ny torkvinda när jag inte har någon tex? Vad jag inte tagit med i beräkningen var att det tydligen visst fanns saker som både exet och blivande hustrun ville ha med sig - de måste bara diskuteeeeeera det först.

Jag ska inte gå in på detaljer - men jag kan kort och koncist konstatera att ingen av dem lider av stress.....men nu är Rucklet strippat och framstår i all sin icke-glans som det totala ruckel det faktiskt är. Jag vet inte vem som skulle kunna intressera sig för att köpa det, får jag gissa så är det antingen en person helt utan liv, som vill ägna varenda minut och varenda öre åt att renovera i resten av sitt liv. Eller kanske någon ännu okänd pyroman som tänker bränna ner skiten? Det är väl de enda tänkbara...

Så..eftersom blivande hustrun enligt egen uppgift är ryggskadad (vem är inte det liksom   )  fick jag en liten lagom uppvärming inför dagens bravader iom att jag bar möbler både för henne och för mig själv.

Dagen idag har jag nämligen tillbringat på mitt sommarjobb - därav titeln på dagens inlägg. För det var precis vara det var: allt som vanligt. Vi inledde med att plocka mördarsniglar, ett par liter. Sen har jag spenderat hela dagen, i stort sett med undantag enbart för sedvanliga raster, med att luckra och ogräsrensa rabatterna på fondgravarna. Helt klart är att herrarna T och H har lämnat de mindre trivsamma arbetsuppgifterna därhän tills det var dags för mig att inträda på scenen.

Men pilutta dem liksom - det råkar ju faktiskt vara så att jag - sjukt nog - är riktigt förtjust i att rensa ogräs =) och är grymt stolt över hur snyggt det blir med kantskärningarna. Och grädden på kakan är ju att våra kära kyrkogårdsbesökare också vet vem det är som sysslar med sådant och ger exakt rätt person cred för det   Ja, jag erkänner även om det sitter långt inne: jag gillar också beröm!

Men nog känns det i främst knän och rygg att det här är arbetsuppgifter som inte precis ingått i min vardag på ett tag. Ovanpå det (eller kanske undertill) kommer det faktum att jag i ett utbrott av sann hurtighet (eller ärligare sagt: för att jag numera inte har någon bil) cyklar till jobbet. Det är inte toklångt, det blir nog en 5-6 km ToR men för en så sorgligt omotionerad person (Shhh Hjärtat, det du tänker på räknas inte!) som mig så är det en sann utmaning - imorgon lär det visa sig/kännas på onämnbara ställen hur min kropp tog emot en cykelsadel....

Och gee whizz, precis som jag konstaterade redan -08 så är den här sortens arbete en perfekt formel mot sömnlöshet, kl 18.52 sitter jag och starrbligar på klockan och undrar om det är för tidigt att gå och sova....

Imorgon är en annan dag!