Både och faktiskt - jag har roat mig vid symaskinen ett tag. Den oerhört "cattiga" klänningen jag fick av snyggot Å, men som jag ser ut som en strandad valross i har idag förvandlats till blus och kjol istället, madrassen och kuddarna Ängelen ska ha hos pappan har äääääntligen klätts med krossad sammet i svart och ILLråwsa (porrigt värre) men mina f*rbannade arbetsbyxor är fortfarande trasiga å det mest olämpliga sätt. Tyvärr har orken fullständigt tagit slut för sömnad så imorgon får jag väl tänka lite extra på åt vilket håll jag vänder ändan när jg ska böja mig framåt - eller ta på mig mameluckerna i laxrosa med volangkant?

Igår var Ängelen ett underverk av tråk, ingen kompis ville eller fick leka med henne och hon gick faktiskt och lade sig redan vid 21 -tiden. Idag har de å andra sidan trillat in som pärlor på ett radband, den ena oheligare än den andra och tydligen är det inte slut än. I min enfald har jag lovat henne att ha översovare (undrar om hon är lika generös med mig) mot löfte att vara KNÄPPTYSTA efter 22.30 emedan och ehuru tidsomställningen både vår och höst gör mig ännu mer puckad än vanligt. Jag är seg som kolasmet, fnissar som en barnunge åt allt och inget - Slemmy och jag bröt ihop vid matbordet över en radda otroligt dåliga snorskämt, ett fånig filmsnutt  jag fick via hotmailen vek mig dubbel....men hellre det: "always look on the bright side" liksom!

Äckeloptimist blev jag kallad av S häromdagen och visst, det kan jag stå för eftersom det är åt andra jag är optimist och 1:a egoboostare. Pessimistfjolla är kanske lite mer med sanningen överensstämmande när det gäller, men vaffan det är ju bara att bryta ihop och gå vidare! =) Den tanken dök upp ett antal gånger när jag läste Helena von Zweigbergks bok "Ur vulkanens mun" - läskigare bok har jag nog aldrig läst, den klår lätt både King och Koontz, Mary Shelley kan slänga sig i väggen för den här boken handlar om det jobbigaste och farligaste som finns, nämligen relationer. Ett förhållande har hamnat på glid och HvZ beskriver såååååå ingående smärtan som drabbar både barn och vuxna. Aj, aj, aj vad jag kände igen mig bitvis....ågren......

 

Jo

2 november 2008 22:39

nu är det för länge sen du skrev, igen! ;-) saknar dina blogginlägg...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...