Att bära på virus kan få märkliga följder. Tack och lov är det inte lika allvarligt här i lilla byhålan som i SydAfrika där man tydligen uppfunnit(?)  nån ny sorts jättefarlig feber. Det är inte den jag har. Det har jag bestämt!

Dessutom har jag inte riktigt rätt symptom. Inte för att jag minns vilka det var men det var  ialla fall inte att ha hela tungan full med blåsor som jag har =( Min smålblekingska har väl alltid betraktats som en underlig dialekt (NEJ, det låter INTE som skånska!!!) och inte låter den varken vackrare eller är mer lättförstådd för tillfället när jag vid varje ord försöker undvika att nudda med tungan vid vare sig tänder eller gomtak. Nåt positivt är det dock med blåsorna - de innebär vanligtvis att den hotande förkylning jag burit på, men som inte velat bryta ut på ett par veckor, snart är över. Vad är väl ett par dagars tystnad mot att slippa snyta näsan röd?

Jaaaa....för mig är det förstås rätt jobbigt, babbelnarkoman som jag är men det kan kanske vara nyttigt att lära sig att behärska sig också? Käka wienerbröd funkade dock, om än med viss möda. Herr R och jag maskade nämligen i eftermiddags, han är typ sju resor värre förkyld än vad jag är och eftersom hans sambo är ledig denna veckan är det mer vila för honom att vara på jobbet än hemma *L* Det var rätt trivsamt att sitta i vårt ohyggligt snuskiga personalrum (läs: kyffe) och snaska fika medan ett ihållande smått och tätt regn föll i takt med skymningen utanför fönstret. Ingen av oss lider av något dåligt samvete för att vi pausar lite, det enda som händer är att vi får slita hårdare en annan dag - jobbet måste ändå göras liksom......

Imorgon ska vi ge oss ut i skogen igen, modiga älgjägartrotsare som vi är *L* för det måste plockas en hiskelig mängd granris för att täcka gravrabatterna med så här till Allhelgona och let's face it folks - så här års bara rinner veckorna iväg! Om jag hade orkat räkna efter tror jag att jag kommit fram till att jag har ungefär 25 arbetsdagar kvar innan min säsongsanställning går ut och jag blir pank och fågelfrö igen. Sen ska jag leva på er - kära ordningsamma skattebetalare!  Moahahahahahahahahahaha.....

Nä, så himla jävla jättekul tycker jag faktiskt inte att det är. Smått intressant och fullständigt i enlighet med lagen om alltings jävlighet fortsätter varslen att trilla in på olika företag i mina trakter, till och med det stora världskända möbelföretaget har varslat, ungefär samtidigt som jag blir arbetslös. Ingen konkurrens alls om jobben då alltså.......Någon försökte trösta mig med att jag ändå har min utbildning att falla tillbaka på om jag inte hittar nåt annat - men det känns ju inte så extremt positivt att hoppas på att fler (andra) ska behöva hjälp och stöd från kommunala instanser så att de ska behöva anställa flera, dvs mig.

Jaja, den som lever får se - nu ska jag trotsa blåsorna på tungan och ringa min systeryster som jag till min förskräckelse insåg att jag inte pratat med sedan jag hälsade på i Sandstugan nån gång i slutet av augusti. Det där med att "håla kontakten" är jag bedrövligt lusdålig på......*skäms*