bevittnade jag idag.......

Två alldeles enorma lindar som fallit offer för någon neslig sjuka och stått och tvärdött, samt en gammal kastanj som kolat av ren ålderdomssvaghet plockades idag ner i bitar av två flinka gossar. Alla tre träden stod naturligtvis så illa till att det inte vara att "bara" fälla dem raklånga, det krävdes en hel del fillelurande på vilken bit som skulle kapas före den andra och vajrar och vinschar, stegar och traktorer och inte mindre än 4 (fyra) motorsågar.

Jag höll mig för säkerhets skull på behörigt avstånd, lindade in mig i gulrött avspärrningsband och lullade längs vägkanten för att kunna stoppa eventuella potentiella förbipasserande - potentiella eftersom det naturligtvis inte gick att passera med ett mastodontiskt kastanjeträd liggande tvärs över vägen. Men hassegu vad snabba de var gossarna; weeeee, tjoff, brak, lite weeee till och sen var det mest bara pinnar kvar! Lite sorgligt att se, träd som stått på kyrkogården sedan jag vet inte när, men åtskilliga år bör det ju vara för att de ska kunna uppnå den höjd de hade? Braket när den största linden föll och stammen splittrades vid nedslaget var ett på något sätt väldigt vemodigt ljud. Kan man sörja ett träd?