det är för mycket nu....

Trots att dagarna går i snigelfart och inte innehåller speciellt mycket rent praktiskt känner jag mig som om jag åker Virvelvinden på Tivoli oupphörligen. Tankarna går på högvarv ända tills hjärnan stänger av och jag somnar, de senaste veckorna har jag nog sovit mer än vad jag gjort sammanlagt under hela sommaren!

Ständigt rödögd och med gigantiska svarta sopsäckar under ögonen försöker jag finnas till för både mig själv och andra och vara pigg, glad och framför allt förstående och full av förtröstan. Det går...sådär!

Vaknade just ur en "snabbdvala" på sofflocket där drömmarna var intensiva och röriga, tyvärr inte ett dugg trivsamma: Blodiglar i alla storlekar kryper över mig och pappersrullarna längst in i hushållspappret passar in i videon och innehåller sexscener. Det är mitt, och enbart mitt ansvar att ingen annan i det enorma viktorianska kråkslott där jag befinner mig nås av iglarna som jag till sist besinningslöst sliter från min blödande kropp och spolar ner i toaletten. Jag måste samtidigt bedöma kvaliteten på "videofilmerna", om de kan betraktas som rumsrena och om det har någon betydelse att jag skymtar förbi  i någon bildruta.*rodnar* När jag vaknar och posten singlar in genom brevinkastet är och blir jag inte mycket klokare.....

En åtgärd utförd mest så där i förbigående  i måndags har fått följder som kan bli fantastiska eller förfärande!

Jo, som sagt, det är mycket nu......hur ska jag kunna lägga fram förslag och kanske till och med ta beslut som påverkar så många liv? Vad blir konsekvenserna och kommer jag att kuna/vilja/orka stå för dem? Någon form av förändring krävs, för så här fungerar det inte i längden. Jag inser att jag inte kan forsätta att göra "icke-val" och hoppas på att saker och ting löser sig av sig själva....dags för fegisCatten att ta initiativ för sitt EGET liv för en gångs skull!