Igår kom min ängel hem från skolan, slängde sig på sängen och grät hjärtskärande. Trots att hon är 14 och sa att jag inte fick, är jag en sån där äckligt jobbig morsa som vill veta vad som hänt.

Det visar sig att en konflikt som startade redan under sommarlovet har eskalerat i rasande takt under terminens första veckor...en konflikt där Ängeln valde sida och stod upp för en vän, en vän som sedan tagits till nåder och lämnat Ängeln kvar i kylan.

Redan andra skodagen kastas glåporden över Ängeln: "Jävla EMO-freak, gå hem och skär dig lite", "Åhhh, stackars dig som är så känslig att du måste visa det genom att vara svartklädd" osv osv...Det mesta ogrundat och förvirrat, men ändå oerhört sårande. Ängeln är en ganska stark person, men min och pappans separation har så klart skakat om henne en hel del och hon ÄR känslig och mår inte alltid toppen, som om nu NÅGON tonåring gör det!

Igår hade Ängeln fixat håret i imponerande spikes inför skolfotograferingen och detta fick tydligen antagonisten att flippa alldeles, och skoldagen avslutades därför med att ännu fler tillmälen (typ: Gå hem och kamma dig din fula jävel") haglade och tillslut kom även en flaska flygande......och runtomkring står de som Ängeln trott var hennes vänner och igen säger ett ord, ingen rör en min till hennes hjälp och försvar.....

Vanmäktig mor till en desillusionerad tonåring ringer till mentor för att snarast sätta hjulen i rullning...mentor lovar att prata med rektor omedelbart imorgonbitti och därmed är det slut på vad vi i akutskedet kan göra, förutom att trösta oss med pannkakor med MASSA vispgrädde!

Självsvåldigt lovar jag Ängeln att hon inte behöver gå till skolan nästa dag om det inte känns bra, även om jag innerst inne för egen del tycker att man inte ska undvika problemen utan ta dem vid hornen, att ge vika för en mobbare är min stil...men nu är det inte mig det gäller, utan henne och hennes känslor!

På morgonen enas vi om att idag blir en skolfri dag och vi återvänder till JohnBlundland, om än bara för en liten stund för strax ringer telefonen och det är antagonistens mentor, den lärare med allmänt ansett sämst rykte på hela skolan och tillika en av Ängelns mindre uppskattade ämneslärare....Det bådar ju gott och min tveksamhet blir inte skingrad av att han verkar mer fundersam över det faktum att han väckt mig än vad han verkar ha intresse av händelseförloppet under gårdagen.

Jag återger allt jag känner till, från den där kvällen i somras när fyra fnissigt skärrade flickor tog betäckning i min lägenhet medan ett gäng stod ute på gatan och skrek efter dem ända fram till vad som hände under eftermiddagen igår. När jag är klar hummar och stammar mannen i andra änden av telefonen en stund och säger: "Jag ska prata med Matilda och se vad vi kan komma fram till, men det blir säkert inget hållbart för hon är är rätt svår att ha att göra med!"

Hrrrmmpf!! Jaha, så bra det här kommer att bli då, om han redan från början beslutat sig för att det inte finns nån lösning, hur kan han då ens motivera för någon annan vad som bör ske? Nåväl, han lovar att ringa tillbaka så fort han talat med Matilda och återkommer en timme senare.....men en anings aning gnutta mer positivism i rösten säger han att han har pratat med " två vittnen och fått din berättelse bekräftad"..(men HALLÅ!!! är det Ängeln och jag som står åtalade för något här eller? ) samt talat med Matilda som "tagit i hand och lovat att lämna Ängeln ifred".

I nästa andetag påminner han mig om hur svårhanterlig flickan ifråga är, och menar på att vi kanske inte bör lita på hennes ord alltför mycket, men "vi får hoppas på det bästa". Sen kommer han med en mängd förslag som alla går ut på att Ängeln bör förändra sig..hålla sig undan från Matilda, inte provocera med sin klädstil, frisyr, musiksmak osv osv.... Skuldfördelning?

Jag inser det ohållbara iatt diskutera med den här mannen, avslutar samtalet och kontaktar istället rektor, en ung, kompetent man som jag vid tidigare tillfälle fått förtroende för och frågar om hans inställning till det hela, om huruvida Matildas föräldrar ska underrättas om vad som skett. Döm om min förvåning när RobbanRektor något svävande säger att han inte tycker att det behövs...det här var ju ingen stor sak, Matilda har gjort sånt som är betydligt värre och då blandades föräldrarna inte in.

Jag blir, hör och häpna, alldeles mållös! Om någon av mina ungar betett sig ens i närheten av hur denna tjej agerat hade jag velat veta det OMGÅENDE!!! Men.........diskussion är uppenbarligen överflödig även här och efter att ha fått upplysningen att "Ängeln är SKYLDIG att berätta för oss omedelbart om inte Matilda håller ord, hon HAR ju faktiskt tagit i hand!" så lägger jag på luren, minst lika desillusionerad som min Ängel.......

Not: Nej, jag VET att min Ängel inte alltid är en ängel och att det inte är ens fel att två träter...