fick jag mail från min blivande hyresvärd och kände att nu...nu är det snart på riktigt!

Sen råkade jag se ett inlägg jag gjorde på Facebook så sent som i maj om hur HEMMA jag har känt mig i den här lägenheten ända sedan dag 1 och då högg det till rejält i magen. För det stämmer ju, jag känner mig hemma, jag har tyckt om att bo här.

Sen börjar grannhunden skälla sådär vasst som bara en pytteliten hund kan göra, och samtidigt står en bil på tomgång på parkeringen rakt nedanför min balkong på tredje våningen.

Då tänker jag att det nog kan bli så att jag kommer att kunna känna mig minst lika mycket hemma i den nya lägenheten, med bara två grannar vägg-i-vägg, med en garagelänga mellan mig och parkeringen och framför allt det som gjorde att jag sökte mig bort härifrån: marknivå med liten gräsplätt på framsida och en likaledes liten men naggande god trädgård på baksidan ??