med- (eller borde jag kalla dem mot-)människor som anser sig sitta inne med "sanningen", eftersom det de propagerar för är något som funkar för just dem....det är något jag aldrig kommer att förstå mig på.

På det där stora stället som heter Facebook är jag med i ett antal grupper. Ett par av dem är såkallade "dagboksgrupper", där en kan lyfta i stort sett vad som helst som ligger en varmt om hjärtat att lyfta. I en av dem blev jag uppriktigt ledsen häromdagen. Där postades nämligen ett inlägg som handlade om att TS var "i chock" - och inte över vad som helst, utan över hur mycket pengar folk lade ut på mat. I inlägg efter inlägg framhöll personen ifråga att hen kanske var "uppfostrad bra" eller "lite extra kunnig" eftersom hens familj hade oerhört låga matkostnader. Hen påtalade att hen lärde ut till kollegor hur de kan "leva snålare" och trots att vi var flera personer som påtalade att det fanns fler variabler än enbart slösaktighet eller "svina med pengar" som någon uttryckte sig som kan ligga bakom det faktum att en har höga matkostnader fortsatte TS att påtala sin egen förträfflighet.

Med nästan 40 års ätstörning i bagaget känner jag mig kränkt. Även om jag vet att ordet "kränkt" är som en röd flagga för många är det just så jag känner mig. Som barn och ung fick jag vackert äta det som sattes på bordet, oavsett vad jag tyckte och kände för det. Det fanns inga pengar över till "favoriträtter", det åts inget utan att fråga först, det gick inte att önska eller förhandla sig till att få köpa/äta visst och inte annat. Som småbarnsförälder (och gift med en oerhört kräsen och bestämd man) fick jag vackert rätta mig efter andras önskemål och matvanor - och naturligtvis ekonomi!!! och som nyskild/långtidssjukskriven bestämde pengarna vad som stod på bordet. Helt ärligt så fanns det inte pengar till mat åt både Ängelen och mig, så de veckor som hon i början hon var hos sin pappa levde jag på knäckebröd och morötter för att kunna sätta mat på bordet då hon var hos mig. 

När hon flyttade till mig på heltid var det hennes välbefinnande jag prioriterade, i den utsträckning det överhuvudtaget gick att prioritera något alls - vilket innebar att jag fick äta det som fanns....och sen blev jag sambo med en person vars matvanor är nästan exakt diametralt motsatta mina egna vilket naturligtvis också påverkade mitt ätande, vilket ledde till en fördjupad ätstörning med bristsjukdomar och annat spännande som jag inte ska gå in på här.... Så nu....när jag (äntligen?) bor ensam, och har åtminstone en liten peng att röra mig med, att typ välja vad jag vill lägga den på...ja då ska jag skammas för att jag köper mat som jag faktiskt både kan, vill och mår väl av att äta?

Det är för mig så JÄVLA orimligt att det inte finns. Jag menar, jag ifrågasätter ju inte att du lever på ris, bönor och lök så att du kan åka på festivaler, träningsläger, köpa kläder, köpa tv-spel, gå på yoga/massage/andehearings eller whatever? Men mat....det verkar som om det tvunget ska ligga en prestige i att äta så billigt som möjligt, att en liksom är "duktigare" än andra på grund av sitt matkonto? Enda gången jag kan se att det är en fördel är väl om en äter mycket hel- och halvfabrikat och de facto inte _vill_ göra det, eller om en upplever att det kastas onödigt mycket mat och en vill komma tillrätta med det. Men ifrågasätta om folk "äter hummer, eller kanske guld!?!?!" och ondgöra sig över att andra äter ute - jag då är en rakt fel ute anser jag. Du vet inte på vilka bevekelsegrunder det sker, och då ska du inte skamma för det. Punkt.

För du vet - det är kanske inte så att folk strösslar oräkneliga summor pengar omkring sig bara för att de väljer att ha ett omfattande matkonto. Jag tillexempel, har inte köpt ett enda klädesplagg till ordinariepris, eller icke-begagnat på jag vet inte hur länge. Jag har, bortsett från enstaka småsaker som fönsterlampor, tv, ett brickbord samt sänglinne och handdukar som jag tog med från mitt förra hem inrett hela min stora (65 m2) tvårummare för ca 2500:- I och för sig är matbord + stolar samt soffan ett "långlån" men allt annat har jag fått eller köpt begagnat på köp- och säljgrupper och loppisar. Och det fina är att jag köpt grejer jag verkligen vill ha, saker jag förmodligen skulle ha köpt nya till helt andra priser om jag inte hittat dem begagnade.

Till exempel har jag flera Kallaxhyllor - en 4x4 med både skåp och lådor som jag räknat ut skulle ha kostat ca 1500:- som ny, men som jag gav 300:- för, två stycken 2x4 som jag gett 150:-/st för. Ett soffbord för 100:-, en sängram för 300:-, ett caféset till balkongen för 50:- osv osv. Den sortens inköp gör att jag har möjlighet att köpa mat som jag kan/vill/klarar att äta och jag vägrar fanimig att ha dåligt samvete för det! Jaja, nu har jag fått ur mig det här hos er, så nu kan jag förhoppningsvis lägga det bakom mig ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...