var jag på inflyttnings/jobbfest hemma hos en av kollegorna. Vårt (mestadels) glada arbetslag på 15 pers samlades i hennes 3:a för att äta, dricka och hygga oss tillsammans.

Och det VAR hyggeligt! Fast under kvällens lopp fick jag anledning att fundera på hur mina kollegor egentligen ser på mig.

En av dem, en mycket "speciell" man med klart uttalad vuxenADHD envisades med att försöka håna mig genom att kalla mig för "Fredrika Bremer" med ojämna mellanrum under kvällen. Och visst är jag feminist, men inte kan jag ta det där som något annat än en komplimang?

Värdinnan sanerade köket och ropade förskräckt "titta bort Catten, du är säkert värsta sopsorterarspecialisten" när hon kastade ALLT i en sopsäck.

Och återigen ifrågasattes mitt kostval, trots att jag åt av den med räkor dekorerade smörgåstårtan.

Ja, jag har gjort val i mitt liv. Val som fungerar för mig och som jag mår bra av, och vill leva efter. Om någon frågar mig med genuint intresse pratar jag gärna om både feminism, miljötänk och vegetarianism. Aldrig, aldrig har jag på jobbet ifrågasatt någons köttätande, inte klagat på att andra äter kött och ytterst sällan "tagit debatten" angående feminism. Av den enkla anledningen att vi inte kan ha interna konflikter i arbetslaget, vi måste stå enade och samarbeta med våra elever, och det här är tydligen väldigt brännande frågor för väldigt många.

Så brännande att DE tar sig rätten att ifrågasätta mig trots att jag inte gör det med dem.

Det är faktiskt ganska jobbigt att bli utsatt för hån, skämt och ufrågasättande utan att känna att det är lämpligt att gå i svaromål. Men sen tänker jag att det finns en anledning till att de hoppar på mig: det är deras samvete som talar, och när det talar så högt är det enklare att överrösta det med att svinga vilt omkring sig med att "hen betyder höna" och "du äter upp min mats mat" än att ta sig en rejäl funderare.....