Ja, redan inne på andra semesterveckan, tiden går fort när en har roligt!

För ja, jag som vanligtvis mest har saker att gnälla på har det riktigt bra nu - vilket väl till stor del visar på att det som är mindre bra i mitt liv är främst jobbet.

Förra veckan hade jag ett trevligt men ganska besynnerligt besök av en vän som förändrats ganska rejält sedan vi senast tillbringade tid tillsammans, för fyra år sedan. Redan då hade hen sina alldeles egna idéer och sätt att leva, men nu med ännu mera twist vilket bitvis förbryllade mig....alla är vi olika och det är bra, 'nuff said.

Så hade jag en heldag med barnbarnet, han är redan över året och lika tung   men så full i bus och av kärlek att jag blir alldeles varm bara av att tänka på det. I söndags for jag och en vän iväg till Tosia Bonnadan i Ronneby, utan att shoppa i någon större utsträckning, men en ny hatt blev det allt! Och en paus på Silverforsens våffelcafé, där jag varit och fikat så många gånger som barn tillsammans med mormor   Nostalgitrippar är nog den bästa sortens tripp! Sen fick jag en snabbvisit av äldste sonen med sambo, med lite glada skratt och så avslutade jag dagen med kattgos hos Ängelen och hennes kombo - fin dag, på min ära!

Idag kom jag mig äntligen för att släpa iväg mitt tunga gamla monster till cykel för att få punkteringen lagad, käkade en fancy veggobuffé till lunch, promenerade tillbaka hem för att vila på balkongen en stund innan det var dags att åka (stadsbuss, slut på promenad-orken) tillbaka ned till stan för att hämta upp den till ett mycket facilt pris lagade hojen, cykla i sakta mak genom stan bort till Linnéparken där jag mötte upp vänner för att delta i kvällens Allsång, med bland andra Boris Renée - fantastiskt duktig artist! Bäst vi satt där så kom en av mina studerande och vi råkade i samspråk, hen hade hört ryktas om att jag inte ska undervisa till hösten och då tänkte hen minsann inte studera heller! Sötlöken, så solidarisk!

Och dessutom kom där två föredetta kollegor, personer jag verkligen uppskattat att jobba tillsammans med, och parkerade sin filt intill vår så när vi trallat färdigt till Kikki Danielsson blev jag inviterad att komma med till ett nyöppnat utomhusetablissemang för ett glas vin och trevligt babbel, en stund innan jag cyklade hem genom den sommarstilla staden. Väl hemma var jag - som jag brukar - så full av happy-endorfiner att jag inte kunde varva ned, så jag ställde väl mig och bakade den där pizzan som jag hade tänkt innan jag kom på att jag skulle åka på allsång. En med skockbottnar, oliver och Monterey Jack chili cheese....

Jag tog nog ungefär 1/8 av den, och sen resten vanlig mild ost men att säga att det smakade STAAAAAAARKT om min pizza är att underdriva det hela. Det var väl ungefär det enda mindre bra som hände ida......igår faktiskt!